Jag har skrivit om det här tidigare, men eftersom nyheten dyker upp igen, så kan det vara på sin plats med en repris.

Instinktivt rationellt och ganska logiskt föreslår regeringen möjligheten att förbjuda porr till dömda sexbrottslingar. Jag kan förstå dem. Men jag tänker inte acceptera det.

Sveriges Radio berättar idag om förslaget som fått kritik, såväl av lagrådet som av KRIS, kriminellas rätt i samhället. Nu har regeringen omarbeetat förslaget, och hoppas att det ska gå igenom.

Hur rimligt det än låter - sexförbrytare borde inte "frossa i porr".

Men att förbjuda dem möjligheten kan vara en inskränkning i yttrandefriheten och ett steg mot mer generell acceptans för förbud.

Det är ett steg bort från demokratin.

Och cencur, det ska vi aldrig acceptera.

Läs även mitt gamla inlägg i samma ämne.

Bläddrar i en gammal aftonbladet (från i lördags) och fastnar för en lista med inkomstligan. "DE TJÄNAR MEST - I DIN KOMMUN"

Offentlighetsprincipen tar form i sitt allra mest synliga skepnad. Inkomstuppgifterna.

I sverige kan vem som helst ta reda på hur mycket vem som helst tjänar.

Kvällstidningarna älskar det här och gör titt som tätt undersökningar och listor över taxeringsuppgifterna. Bara för att de kan.

Nå, jag ögnar igenom topplistan med namn och siffror. Jag läser Jeppe, Lars, Anders, Christina, oj en kvinna på fjärde plats.

Fortsätter läsa Claes, Mats, Maris, Lars, Nils, Bo, Carl, Anders, Thure, Erling, Johan, Hans, Lars, Charles, Jan och Sven Anders.

Av de tjugo i toppen av inkomstligan i Stockholms län återfinns nitton män och bara en kvinna. Grattis feminister!

Läsningen är dyster. Massor av Lars, Anders, Carl och Bo. Ytterst få Åsa, Karin och Eva. Ett fåtal Riaz, Reza och Jaromir. Och inte en enda Fatima, Dilara eller Olga.

Vade ska jag säga? Kommentarer känns överflödiga.

Ibland talar statistiken för sig själv.