Jag har ju tidigare pratat mig varm om hur pinsamt det är att läsa om människors fullständigt ointressanta liv som spyrs ut över internet i mediokra bloggar. Därför tar jag nu timeout.

För knappt två månader sedan började jag min bloggkarriär. Full av iver att dela med mig av åsikter ville jag med en pedagogisk framtoning förklara vad just jag hade på hjärtat om frågor som intresserar mig. Och jag tycker personligen att jag lyckats hålla en ganska bra nivå, utan att bli för personlig, men inte heller för byråkratisk.

Om detta finns det säkert olika åsikter.

Huvudsaken är att jag - med några undantag - känner mig nöjd över det som publicerats.

Tennisen tillexempel tycker jag är intressant, men jag förstår om just du kanske inte tycker det.

Eller kanske läser du min blogg just för att du är intresserad av tennis. Vad vet jag?

Hursomhelst har jag tappat greppet och får inte riktigt ut det jag vill av mitt bloggande. Jag vill inte hamna i träsket av "Idag-tog-jag-sovmorgon-pillade-mig-i-naveln-och-gick-och-la-mig"-bloggarna.

Min blogg ska alltid vara intressant.

Så nu ska jag ut och förnya min moraliska kompass, läsa ett par böcker och komma ut ur semesterdvalan.

Med nya krafter ska jag sedan skriva den bästa av bloggar till min bästa publik.

Till dig förstås!

Och tills jag återupptar mitt bloggande kan du hålla till godo med mina gamla inlägg, tidlösa klassiker som ständigt dessa terrorister eller hjälp till självsvält.

Kanske har du en egen favorit?

Läser på sl.se att de planerar väcka liv i den slumrande djurgårdslinjen.

Spårvagnen går idag från Norrmalmstorg genom hela hamngatan, över djurgårdsbron och förbi cirkus, skansen och gröna lund.

Redan 2010 vill de ha in nya moderna tåg och en räls som startar redan i centralen.

Det här låter som en riktigt bra idé tycker jag. Trafiken till och från Djurgården kommer knappast minska i framtiden - tvärtom. Så en modern spårvagn är långt smartare än att tillexempel

1: Bygga ut vägnätet på djurgården med ett tillhörande P-hus i sju våningar för att "möta efterfrågan på parkeringsplatser".

2: Låta buss 47 åka varje minut i rusning, istället för som idag, varannan minut.

3: Låta människor gå, för att buss 47 var fullproppad.

Barnfetman har åter kravlat sig in i mediernas blickfång. Och åter blir det tydligt hur pinsamt lite kunskap som finns kring hälsa.

Det är en artikel på DN debatt som åter blåst upp frågan om ohälsan i samhället.

Artikelförfattarna fastslår redan i andra stycket att "alla fakta pekar åt samma håll. Antalet svenskar, även barn, som är överviktiga eller feta, ökar."

Förslaget de har är inte nytt, men det tål att tas upp igen eftersom år av debatt inte har lett någonstans.

Vi vet att fetman ökar. Vi vet att barnen är mindre fysiskt aktiva idag än någonsin förr. Vi vet vilka åtgärder som kan förhindra fetma och det finns inga mirakelkurer eller genvägar.

Men av någon outgrundlig anledning saknas det åtgärder för att i preventivt syfte minska fetman. Jag menar, ta rikscentrum för barnfetma som ett exempel. Dit hamnar de allra fetaste barnen vi har i Sverige. Vi pratar top of the line överviktiga barn som för länge sedan passerat 30 på BMI-skalan.

Men när de hamnat där har tåget redan passerat. När de kommit till Rikscentrum får de veta allt det där som någon borde berättat för deras föräldrar för länge länge sedan.

Det finns stor kunskap om hur vi människor kan leva sunt. Men den kunskapen når aldrig folket. Skolan gör ynkligt lite för att lära barnen om kost och motion. Därför borde vi ha mer idrott och hälsa i skolan, redan från tidig ålder.

Fetma är inget som faller ner från himlen och drabbar olycksaliga.

Om vi vore mer medvetna om konsekvenserna av våra livsstilsvanor, våra matvanor och hur det påverkar vår kropp så skulle våldigt mycket av problemet försvinna.

Information, fakta, kunskap om hälsa är avgörande för våra möjligheter att ta hand om våra kroppar. Vi måste förstå vitsen med rörelse för att motivera oss att träna. Vi måste veta varför det är så viktigt med lden spontana eken för barn.

Vi måste helt enkelt ta problemet på allvar.

Snus är i blickfånget.

Dagens nyheter tycker synd om snustillverkarna nu när skatten höjdes vid årsskiftet.

Tobak som tobak.

Jag är för ett totalförbud av all nikotinförtäring eftersom jag vet hur många sjukdomar och dödsfall som kan relateras till just tobak.

Men jag förstår ändå att det inte idag är möjligt att införa totalförbud. Jag förstår också att det är skillnad på tobak och tobak. Därför är jag mer kritisk mot rökare än mot snusare, även om inget av alternativen är bra. Rökning är som bekant långt skadligare än snus.

Dagens Nyheter noterar att snustillverkarna har fått försämrade resultat sedan den kraftiga ökningen av skatten på snustobak som infördes vid årsskiftet. Bland annat har marknadsdominerande Swedish Match minskat sin vinst med 150 miljoner kronor jämfört med samma kvartal förra året.

Nåväl, med tanke på hur DN vinklar nyheten är det såklart synd om snustillverkarna, den samlade svenska industrin och alla snusare runt om i landet.

Jag ser ändå inget problem i att människor slutar köpa snus, eftersom det på sikt gagnar samhället och den lilla människan.

Den som vill kan ju naturligtvis raljera om att jag vill ha ett förbudssamhälle med det ena och det tredje...

Nej, absolut inte! Jag vill bara inte att mina vänner och medmänniskor ska dö av cancer genom tobak som föder upp en miljardindustri och stimuleras av ett beroende och massiv marknadsföring.

Hur ska man reagera?

Kan någon berätta för mig, hur jag ska reagera på den här händelsen?

Den katolska kyrkan i USA har länge anklagats för sexuella övergrepp, där minderåriga antastats och våldtagits - inte av mördare, inte av psykiskt sjuka - utan av präster!

Nu har det här åter kommit till ytan eftersom det är nära en uppgörelse i tvisten mellan kyrkan och offren.

Och det är inte ett isolerat fall eller ett par stycken, utan hundratals.

Vi talar miljardbelopp som kyrkan ska betala i skadestånd i uppgörelse.

Vi vet att de flesta krig sker med religiösa motiv. Men att sexbrott är så utbrett bland religionens budbärare är sjukt. Men ändå känns det inte helt förvånande.

Varför är jag inte förvånad? Kan någon förklara för mig, varför jag inte är överraskad av nyheten att präster idkar otukt med guds goda vilja?

Det är så absurt och sjukt! Men varför är jag inte förvånad?

Jag är inte så intresserad av att läsa bloggar. I alla fall var jag inte det fram till att jag själv började skriva en.

Den enda blogg jag följt ordentligt var mats hårds blogg.

Så. Jävla. Roligt.

 Sedan dess har internet svämmat över av alla möjliga bloggar av ytterst medioker kvalitet. Förstår de inte att jag på fullaste allvar inte bryr mig om vad de åt till frukost och vilken tid de gick till jobbet.

Förutsatt att det inte var söndagsbrunch med Posh-Spice, Dennis Rodman och Bob Geldof, för det vore faktiskt intressant av flera skäl.

Som tur är kan jag alltid välja att inte läsa

Du förstår väl att jag skjuter mig själv i foten, när jag dissar bloggkulturen.

Varför bloggar jag själv egentligen? Jag hatar mig själv för det.

Lite lögn (a.k.a. statistik):

Av de 20 populäraste bloggarna på bloggagratis.se den 14 juli, var endast 6 signerade av män/killar.

Av de 10 bloggarna med flest inlägg återfinns 10 kvinnor/tjejer. Samtliga har över 1000 inlägg.

Av de 10 med flest besökare genom tiderna är det ganska jämställt, sex/fyra övervikt för kvinnorna. Men hela pallen (de tre första platserna) går till männen.

Säg mig nu, kan denna statistik användas för att påtala en skillnad mellan kvinnor och mäns bloggvanor, eller är det ett så litet urval, att det bara är ett nyck av naturens outgrundliga slump?

Inte vet jag! Än mindre varför jag ens bryr mig. Det finns så ofantligt mycket intressantare och viktigare saker att reflektera kring.

 Jag lovar att försöka hålla fokus i framtiden. På sånt som är viktigt och intressant. Men ibland kanske jag halkar dit och berättar något fullständigt ointressant.

Man är ju trots allt bara människa.

Det händer ibland att en kvällstidning får ett scoop. Eller scoop kanske det inte behöver vara. Bara det låter bra.

Då målar de upp ett citat eller en händelse på löpsidan. Så stort som det går. Du ska kunna se löpsedeln från månen och vilja köpa tidningen.

Du plockar ett exemplar ur tidningsstället, och försäkrar dig om att det är dagens tidning. Samma citat på förstasidan som på löpet. Bra, du har fått rätt tidning. Du slår upp tidningen på sidan med scoopet. Samma citat i stora svarta bokstäver, som rubrik över två helsidor.

Du tittar på bilden, finner samma citat som på löpet. Du börjar läsa på artikeln, och hittar samma citat i ingressen.

Nu har du sett samma citat sex gånger, och du undrar naturligtvis, är det verkligen sant?

Nej nej. För i artikeln visar det sig att det var "en källa" som hävdar att han/hon sett något som kan antydas vara så. Kanske.

Du river sönder tidningen, skriker högt inför förbipasserande, ringer pressombudsmannen och kastar sten på redaktionshuset.

Nej nej. Du är i Sverige. Du tar med dig tidningen hem, läser horoskopet, löser korsordet och rättar din lottorad. Nästa dag köper du en ny tidning.

Jag hörde att brott lönar sig.

Fråga bara herr Posener som nu går fri, efter att ha svindlat sisådär 700 miljoner kronor eller nåt i den stilen.

Killen är en bra förebild för alla egna företagare. Det är ju trots allt inte de laglydiga som klarar sig bäst i samhället. Det är de som svinar mest som vinner. Så funkar det i en rättsstat.

"Herrarna blir hjältar och folket det blir dömt.

Och vi som sett hur allt går till får veta att vi drömt"