Idag har jag för ovanlighetens skull lyssnat på P3s sommartoppen.

Och efter två timmars lyssnande är jag mycket konfunderad. 

Sommartoppen är ett radioprogram som gått i herrans många år. Det är en lista över de tio populäraste låtarna just nu, plus ett antal bubblare.

Programmet sänds "live" någonstans i Sverige (just idag från Pite dansar och ler) och har en eller flera gästartister.

Programledarna Mogge och Aeysha pratar exalterat i två timmar om hur JUST DU KAN PÅVERKA LISTAN GENOM ATT SMSA RINGA ELLER MEJLA.

Och det är okej. Som lyssnare känner man sig engagerad när man är med och bestämmer vilka låtar som ska hamna högt på listan. Det finns så att säga en känsla av att Jag bestämmer.

Men Mogge och Aeysha upprepar samma mantra om hur man röstar mellan varje låt, och låter lika exalterade varje gång.

Till slut tror man att det är en stödgala för afrikas fattiga, och känner sig lite dum, för att man inte röstat.

Jag hör dem upprepa budskapet, ring och rösta! Smsa och rösta! eller mejla. Välj dina favoritlåtar! Och jag kommer att tänka på den olidliga Jamba-reklamen som förpestar MTV med ständig upprepning.

Och så undrar jag lite försynt. Programledarna pratar som om publiken till mestadelen bestod av elvaåriga flickor.

Vilka tror redaktionen på sommartoppen lyssnar och röstar?

Och vilka är det som faktiskt gör det?

Sånt tänker jag på, innan jag byter frekvens och lyssnar på Vinyl 107 istället.

Nu skiljs agnarna från vetet. Motståndet blir tuffare och de kvarvarande spelarna blir färre.

Federer är naturligtvis vidare från tredje omgången. Björkman och Söderling spelar imorgon lördag.

Nu börjar tennisen i Wimbledon bli spännande, och då syftar jag inte på det överhängande bombhotet. Idag föll två betrodda spelare bort från turneringen. Femteseedade chilenaren Fernando Gonzalez förlorade mot serben Tipsarevic, en spelare som jag har mycket dålig koll på. Har faktiskt ingen aning om hur bra han är, men jag förmodar att han inte blir långvarig i turneringen.

Jänkaren James Blake(9) fick stryk idag mot spanjoren Ferrero (20)efter en hård match. Däremot behöver inte USA gråta allt för mycket eftersom Andy Roddick fortfarande är kvar, efter en enkel seger i tre raka mot spanjoren Verdasco.

Det är ändå ont om skrällar i årets Wimbledon. Det närmsta skräll jag kan hitta är en fransman vid namn Jo Wilfried Tsonga, rankad 110 i världen, som är vidare till åttondelsfinalen.

Men vad spelar det för roll?  Allt annat än en seger för Roger Federer vore en praktsensation.

Jag har viss förståelse för svenska medier.

Trots det är jag lack.

Varför har de så dålig bevakning av tennisen?

Jag var inte så stursk i mina blöjor, krypandes på alla fyra när Björn Borg skördade framgångar på tennisplanerna runt om i världen. Mitt intresse för tennis har kommit på senare år, men medierna har knappast hjälpt mig.

Tennisen har varit en självklar del av svensk idrotts-TV-historia sedan decennier.

Förr kollade "alla" på tennis, och säg den medelålders Svensson som inte vet vem Ivan Lendl, John McEnroe och Jimmie Connors är. Dessa herrar var aktiva för femton - tjugoår sedan.

Nu är det nya tider. De flesta, men långt ifrån alla, vet vem Roger Federer är, och upp med handen alla ni som vet vilket land serben och fjärdeseedade Novak Djokovic kommer ifrån.

Novak vem? tänker du nog.

Wimbledon är stort, oavsett om Björn Borg är med eller inte! Varför är nyhetsbevakningen från wimbledon i svenska dagstidningar begränsat till resultatrapportering? Skärpning!

Fast just nu måste jag erkänna att nyhetsvärdet är ganska lågt.

"Alla" betrodda spelare har vunnit, och några skrällar har det knappast varit tal om. Visst, seedade spelarna Juan Antonio Chela (24), david Feder (17) och Tommy Robredo (11) blev utslagna, men både Björkman och Söderling är vidare till tredje omgången.

På damsidan blev Dinara Safina (12) utslagen av en japanska, och Tatiana Golovin (17) fick respass mot Tamira Paszek. I övrigt en parad av favoritsegrar. Gäsp.

Wimbledon börjar på riktigt i kvarten i år. Då ska till och med jag kolla på tennis.

Det är skillnad på folk och folk. En bloggare blir aldrig krönikör, och en krönikör ska icke förväxlas med kolumnister.

Aftonbladets krönikör... förlåt, kolumnist Anna Ekelund, har i en fantastisk krönika, jag menar kolumn, satt fingret på exakt rätt punkt.

Hon lindar in sig själv i ett obegripligt resonemang innan hon fäller sig själv på mållinjen. Trots detta är hennes krönika, förlåt igen, kolumn, full av moderna sanningar.

Det handlar om krönikörer, wannabes och bloggare. Främst bloggare.

Jag citerar, rakt och utan cencur:

"Att beskriva sin egen vardag är populärt. Aldrig har det funnits så mycket navelludd till allmän beskådan. Att skriva för publik är att vara sin egen karikatyrtecknare och efteråt ska de där bloggarna skärskåda och förvrida mina texter och se till att jag får äta upp vartenda ord."

Du förstår kära läsare, att jag just nu tänker förvilla mig in i ett svårt och kanske obegripligt resonemang. men jag ska försöka förklara mig så pedagogiskt jag bara kan utan att fördumma min publik.

För att du lättare ska förstå kan det vara bra om du läser krönikan i fråga.

http://www.aftonbladet.se/vss/nyheter/story/0,2789,1106199,00.html

Anna har rätt i sak, bloggarna är oftast fullständigt oitressanta att läsa om för allmänheten. Vad du åt till frukost, vilken tid du gick till affären eller vem du träffade i charkdisken är helt ovidkommande för alla utom din närmsta krets av vänner och dig själv.

Om det inte var så att du åt frukost med kungen, gick till affären minuterna innan du skulle föda barn, eller om du träffade justin Timberlake vid charken. För då finns det ett nyhetsvärde. Och det är där den största skillnaden mellan bloggare och krönikörer finns.

En krönikör som uttrycker en åsikt och skriver ner den, blir publicerad med ansvarige utgivarens goda minne. Krönikören får betalt, och många kommer läsa artikeln. Och människor kommer tycka till om den, förutsatt att den är intressant. Är krönikan ointressant är det en dålig krönika och därför helt irrelevant.

En bra artikel bör vara sant, relevant, intressant.

En blogg däremot behöver inte vara sann eller relevant, men kan ändå många gånger vara mycket intressantare än en krönika. För det finns inget krav på innehåll eller språk. Det är befriande politiskt inkorrekt och ett enkelt sätt att föra fram en åsikt ocencurerat.

Och så länge du håller sig inom sveriges rikes lagar så får du skriva vad som faller dig in.

Anna försöker ringa in ett fenomen, bloggen, som något alla gör men få begriper sig på. Jag tror att Anna tycker alldeles för många tycker till om alldeles för mycket som är alldeles för ointressant. Anna, som är kolumnist, ser sig själv hotad av alla halvdanna bloggare som urlakar hennes område -åsiktsskitandet.

Men hon snubblar in sig, eftersom hon faktiskt inte rakt ut säger vad hon tycker om bloggar och dylikt. Vi kan bara ana, genom att ( samma citat igen) "...skärskåda och förvrida mina texter och se till att jag får äta upp vartenda ord."

Förstår du ungefär vad jag menar? Jag hoppas det.

Men det viktigaste är att du faktiskt läst hela mitt långa inlägg. Det måste betyda att det var intressant. Eller hur?

Malin Moströms "chockcomeback" blev inte mer än nittio minuters bänknötande.

Så någon kris är det väl knappast tal om i Umeå. 

Qbik krossades komformabelt med 8-1.

För övrigt var kvällens coolaste nyhet den om Haile Gebreselassie.

http://www.dn.se/DNet/jsp/polopoly.jsp?d=672&a=665533

Killen, eller ska man säga gubben, springer 2 mil på världsrekordtid och när en normal dödlig faller ihop i svåra kramper, så FORTSÄTTER HAN SPRINGA i fyra minuter.

Nytt världsrekord.

Dagens tennis i wimbledon regnade bort. Men några matcher hann genomföras, och det blev favoritsegrar i samtliga.

Gäsp.

Snart känns Wimbledon som Ishockey-VM. Transportsträcka fram till kvartsfinal.

Wimbledon vartannat år, kanske?

Den berömda grästurneringen som Björn Borg vann fem år i rad drog igång i måndags.

Och efter första omgången är alla kvar i tävlingen.

Första omgången av turneringen var synnerligen slätstruken och ointressant.

Det händer ibland att det kommer en totalt okänd spelare som ingen hört talas om, och spöar skiten ur etablerade spelare som redan förberett sig på nästa omgång men fått respass med buller och bång.

Men inte 2007.

Alla betrodda spelare och alla som förväntades ta sig vidare, tog sig vidare. Såväl bland damerna som herrarna.

Hur trist är inte det för en bloggare?

Kul att Svennis fått ett jobb. Och så typiskt Sven att välja Manchester City.

Han kunde ta ett lagom hysteriskt lag i behagliga Italien. Han kunde fått ett toppjobb i Franska ligan eller kanske nåt landslag långt bort. Men nej, inte Svennis. Klart han ska ta ett jobb i England, där hälften redan hatar honom.

Klart han ska ta Manchester City, nu när de har en maktmissbrukare och mångmiljardär som ägare...

Oj vad kul det ska bli att följa silly season och se vilka spelare Svennis får med sig till Manchester. Jag tror det finns många som är beredda att komma till City, om inte annat så för chansen att få knäppa storebror United på näsan. Cirka 500 miljoner får han handla för. Räkna med att han får ihop ett ruggigt bra lag.

Premier League blir spännande nästa säsong, även om den blir en profil fattigare. Thierry Henry valde Barcelona och vi är många som är glada för det.

Jag förstår bara inte hur Barca formerar ett tremannaanfall med såväl Ronaldinho, Messi, Henry och Eto'o samtidigt. Mycket talar för att någon av herrar "dinho" och Eto'o kommer söka ny klubbadress, även om jag själv hoppas att de stannar i Barca. Men vem av dem vill sitta på bänken? Där finns ju redan Guily, Gudjohnsen, Esquerro, Iniesta...

Malin Moström var en av mina absoluta favoriter innan hon lade skorna på hyllan. En damvariant av Håkan Mild som springer och springer. Bygger upp spelet, hjälper till defensivt och är stark i närkamperna.

Nu gör hon comeback i Umeå - om än bara för fem matcher, men ändå. Kul för damallsvenskan som kanske kan få ett litet uppsving. Media lär följa Moström med (relativt) stort intresse.

I alla fall kommer jag följa Malin med intresse.

Förlåt Lasse Anrell.

Förlåt för att jag lånar din felstavning av den finska hufvudstaden.

Men nu behöver jag den faktiskt.

Media är en smutsig marknad. En plats så nerkladdad av kommersiella intressen och PR-konsulter och reklam och skvaller och värdelöst vetande att jag ibland skäms över att vara mediakonsument.

Men så här ser verkligheten ut. Anständighet och god journalistik gör sig icke besvär när man kan sälja reklam i snygg förpackning. Förklätt till reportage eller exklusiv intervju kan man sälja vilken skit som helst.

Stockholms City - en tidning jag inte gärna läser, än mindre skryter om att jag har läst - har i måndagens upplaga ett resereportage från Finland. Artikeln andas reklam rakt igenom då det inte finns en kritisk stavelse om staden.

"Ultramodernt i tidlösa Helsingfors"

Redan i rubriken får jag mina första kvälvningar. Det finns ingenting som är vare sig modernt eller tidlöst i Helsingfors. Jag har varit där, och när jag gick på den kullerstensbelagda vägen i rak motvind med kall luft från sibirien, så fanns inget där som andades modernt.

Smörjan fortsätter redan i ingressen

"...Bakom Helsingfors trädörrar kan helt oväntade saker gömma sig. Staden är dessutom förföriskt vacker och lockar en besökare att stanna länge."

Längs paradgatan i staden, Mannerheimin tie, och runt centralstationen finns en del spännande arkitektur och trevliga stråk. En bit bort finns också en helt ny gigantisk shoppingcenter som definitivt hör 2000-talet till och den gamla hamnen är intressant i några minuter.

Men. Helsingfors är inte en stad man stannar i. Ta dig en bit utanför stadskärnan och du är halvvägs till Leningrad. Och bortsett från två månader mitt i sommaren är där så kallt att avståndet mellan Novosibirsk och Helsingfors är en rask promenad.

Och visst blir vi resesugna, framför allt vill vi till just Helsingfors av alla städer när vi läser den exklusiva reseskildringen av den spännande och exklusiva staden.

"Stadsborna äter picknick på klipporna med utsikt över horisonten. Längre in i stan dricker man bryggkaffe på kafeér som inte förändrats sedan glömda tider, eller så sitter man på en bänk och tittar på folk."

Fattar ni vad bra! De sitter på kafe! Och vad dricker de sa du? Bryggkaffe!! Wow, vart bokar jag biljetterna?

- Älskling, vi åker till Finland! Där kan vi sitta på en bänk och titta på folk, det låter spännande och exotiskt. Hör här:

"Helsingfors är en tidlös stad. Kanske beror det på den unika kombinationen av ultramodern design och elektronik och en samtidig känsla av tillbakaförflyttning till 1950-talet..."

Unik, modernt och helsingfors i samma stycke.

jag blir så matt och trött och känner mig så maktlös.

Tro inte på allt som står i tidningen. Det mesta är ändå ljug, båg och ont förtal.