Idag gick bussförarna på Swebus och Busslink i Stockholm ut i strejk.

Och det står redan nu klart att bussförarna kommer förlora striden i avtalsrörelsen.

- Vi vill inte gå ut i strejk, säger Kommunals avtalsansvarige.

- Strejken är upprörande, säger arbetsgivarna.

Med vårdkonflikten i färskt minne så vet vi att facken är i underläge i alla avtalsrörelser. En strejk verkar numera mest vara spel för galleriet, då de vet att de i slutändan inte har råd att tacka nej till arbetsgivarnas förslag, även om det skulle innabära försämrade villkor. Däremot är strejken en betydelsefull symbolisk handling för facket, för att det ska framstå som att de fortfarande har en central roll på arbetsmarknaden.

Men facken har tappat betydelse och har inte alls samma inflytande som de haft en gång i tiden. Så ser arbetsmarknaden ut 2008, och det vet alla parter i konflikten. Därför lär bussförarna få ställa sig hos arbetsgivaren med mössan i hand och snällt be om förlåtelse innan de snällt rättar in sig i leden. Om det så blir imorgon, nästa vecka eller efter en längre tids konflikt.

* * *

Däremot har busstrejken minst en positiv effekt. Maken till antalet pendlande cyklister som idag har Stockholm nog aldrig skådat.

* * *

Ifall tunnelbanan skulle få ett större avbrott i trafiken, skulle det då gå några ersättningsbussar?

* * *

Busstrejken gör det också fullständigt uppenbart att områden som tillexempel Nacka/Värmdö och Tyresö behöver spårbunden trafik. I Nacka är det till exempel över 50 000 människor som blivit kollektivt strandsatta. (Boende längs Saltsjöbanan borträknade). Lägg till cirka 35 000 från Värmdö, och du har rätt många ilskna pendlare.

Ett modernt samhälle i storstadsmiljö borde till varje pris ha en fungerande spårbunden trafik. All logik, förnuft och miljömedvetenhet säger samma sak.

Bygg ut tunnelbanan och ge oss fler pendeltåg, så får bussförarna strejka bäst de vill!