Det är smått otroligt att någonting så uppenbart talanglöst kan engagera så många människor. Och just den här helgen har Sverige verkligen slagit knut på sig själv i försöken att hetsa upp sig över ingenting.

Melodifestivalen lyckas på ett högst obegripligt och motsägelsefullt sätt bli större för varje år som går. Bevakningen är intensivare, sändningarna är längre, tevetittarna är fler, antalet deltävlingar tycks aldrig ta slut och mängden självutnämnda schlagerexperter ökar i kvadrat varje vecka. samtidigt är musiken, bidragen, låttexterna - själva kärnan i schlagercirkusen - precis lika dåliga som de brukar vara.

Själv har jag egentligen ingen rätt att uttala mig; jag har har skapat ett sofistikerat och avanserat filter för att sortera bort all schlagerbrus från att uppta den lilla del i min hjärna som faktiskt arbetar och gör nytta, med centrala funktioner som till exempel att minnas olika händelser och tolka ljudvågor till begripliga toner.

När jag nu, dagen efter att eländet äntligen tog slut, ändå är lite nyfiken på hur vinnarlåten låter så kan jag inte låta bli att undra.

Efter alla tusentals bidrag, hundratals timmar av förberedelser och alla miljoner tittare som telefonröstat och nervöst bitit på naglarna framför Dolph Lundgren. (Var sjutton hittade SVT honom förresten?) Efter alla skriverier, klädchocker, nakenextra och gråtattacker. När det nu finns ett resultat, en vinnare, ett bidrag som sverige ska presentera för resten av Europa. Är ni nöjda nu?

Skäms, Sverige. Skäms!

Hur lång frånvaro behöver man ha för att kunna göra en comeback?

I tider när status ska uppdateras flera gånger om dagen kan en ledig långhelg klassas som en regelrätt timeout.

Jag får en stor lust att börja raljera kring begreppet. Dels eftersom jag själv gör en comeback i bloggosfären efter 15 månaders frånvaro.

Men framför allt eftersom allas vår hjälte Peter Forsberg igår kväll gjorde sin tredje comeback för säsongen!

Tre comebacker sedan september och jag lovar att han hinner göra två till. En före OS och en lagom till SM-slutspelet drar igång.

Men hur det än må vara med Foppas fötter så är jag glad att han är tillbaka.

Och jag hoppas de håller hela vägen till Vancouver.

Själv är jag inte alls säker på om jag ska ta upp bloggandet igen.

Framtiden lär utvisa.

SL slår på stora trumman och visar stolt upp höstens "nyheter".

Största nyheten är nattrafik på tunnelbanan.

Det har Stockholm försökt med förut, och det finns goda skäl varför den togs bort.

* * *

Äntligen börjar fler och fler medier ifrågasätta det idiotiska med att införa omdömen i skolan redan från första klass.

Men var fanns oppositionen för ett år sedan? Nu är det faktiskt lite sent påtänkt. (Hänvisar till mina tidigare inlägg i ämnet. Sök på "Jan Björklund" och ni finner ett antal blogginlägg från mig i skolfrågan.)

* * *

Kina spöar skiten ut USA i OS medaljliga.

Gott så.

Och säg inte att sport och politik inte går hand i hand!

* * *

Om jag hade skrivit ett blogginlägg om OS innan mästerskapen började, så hade jag skrivit att Sverige inte tar ett enda guld i år. Lätt att vara efterklok, visst.

Men jag vidhåller att Sverige inte kommer ta ett enda guld, på samma sätt som vi inte gjort det hittils.

* * *

Michael Phelps, åtta guld, sju världsrekord. Allt annat känns mediokert i jämförelse.

Idag gick bussförarna på Swebus och Busslink i Stockholm ut i strejk.

Och det står redan nu klart att bussförarna kommer förlora striden i avtalsrörelsen.

- Vi vill inte gå ut i strejk, säger Kommunals avtalsansvarige.

- Strejken är upprörande, säger arbetsgivarna.

Med vårdkonflikten i färskt minne så vet vi att facken är i underläge i alla avtalsrörelser. En strejk verkar numera mest vara spel för galleriet, då de vet att de i slutändan inte har råd att tacka nej till arbetsgivarnas förslag, även om det skulle innabära försämrade villkor. Däremot är strejken en betydelsefull symbolisk handling för facket, för att det ska framstå som att de fortfarande har en central roll på arbetsmarknaden.

Men facken har tappat betydelse och har inte alls samma inflytande som de haft en gång i tiden. Så ser arbetsmarknaden ut 2008, och det vet alla parter i konflikten. Därför lär bussförarna få ställa sig hos arbetsgivaren med mössan i hand och snällt be om förlåtelse innan de snällt rättar in sig i leden. Om det så blir imorgon, nästa vecka eller efter en längre tids konflikt.

* * *

Däremot har busstrejken minst en positiv effekt. Maken till antalet pendlande cyklister som idag har Stockholm nog aldrig skådat.

* * *

Ifall tunnelbanan skulle få ett större avbrott i trafiken, skulle det då gå några ersättningsbussar?

* * *

Busstrejken gör det också fullständigt uppenbart att områden som tillexempel Nacka/Värmdö och Tyresö behöver spårbunden trafik. I Nacka är det till exempel över 50 000 människor som blivit kollektivt strandsatta. (Boende längs Saltsjöbanan borträknade). Lägg till cirka 35 000 från Värmdö, och du har rätt många ilskna pendlare.

Ett modernt samhälle i storstadsmiljö borde till varje pris ha en fungerande spårbunden trafik. All logik, förnuft och miljömedvetenhet säger samma sak.

Bygg ut tunnelbanan och ge oss fler pendeltåg, så får bussförarna strejka bäst de vill!

Har spenderat en vecka i medieskugga, och har således inte haft möjlighet att följa nyhetsflödet. Men jorden snurrar väl fortafarande sitt varv?

* * * 

NHL-slutspelet verkar bli precis så förutsägbart som det borde vara i år. Detroit Red Wings ÄR ligans bästa lag, och att de leder med finalserien med 2-0 i matcher är helt i sin ordning. Finalmotståndarna Pittsburgh har inte ens mäktat med att göra ett enda mål på 120 minuters spel.

* * *

Tydligen tillhör mitt hushåll ett av de nybyggen i Sverige, vars bredbandsskåp kan bli strömförande vid blixtnedslag, som de berättade om på nyheterna här om dan.

Spännande.

* * *

Nu måste jasg ägna lite tid åt att läsa nyheter. En vecka utan tidningar och internet klarar jag galant. Problemet uppstår först när jag kommer tillbaka till samhället och förväntas veta vad som händer i världen.

Det blir till att plöja igenom en och annan www-adress nu.

Sen är jag med på banan igen.

Det verkar som att oppositionen i Zimbabwe med Tswangerai i spetsen trots allt vinner valet, och får till ett maktskifte efter 28 år med Mugabe.

Och i Italien har Silvio Berlusconi åter blivit vald till Premiärminister.

Det här med demokrati är klurigt.

"En lång dispyt innebär oftast att båda har fel"

Här kommer tre inlägg med en gemensam nämnare.

I en krönika i Journalisten berättar Kjell Häglund med hänvisning till en annan tidsskrift, att DN upplåtit mängder av debattutrymme till Jan Björklunds inlägg i skoldebatten. Men samtidigt valt att inte publicera ett enda motinlägg. Det finns nämligen massor med forskning och debattörer som inte håller med Jan Björklund. De har alla sökt utrymme på DN debatt och fått nobben. Den här kröniskan publicerades i september förra året, men inget har hänt sedan dess.

Vilket förklarar Aftonbladets artikel idag. Det talas om skolpolitikern Jan Björklund, snarare än partiledaren Jan Björklund. Han har nämnvärda problem att prata allmänpolitik, och förknippas bara med skolfrågor.

 Det tredje inlägget plockar jag från svt text, som berättar om att stora luckor i geografikunskaper bland svenska barn i tredjeklass. Många vet inte namnet på finlands huvustad. Och bara var femtionde person kan nämna två svenska nationalparker. Undersökningen som gjordes av några studenter på Umeå universitet ska lämnas till skolministern.

Hur går det med kunskapsskolan, Jan?