Ibland måste man vara lite mindre finkänslig för att fånga läsarens uppmärksamhet.

Eller vad sägs om rubriken PORR LEDER TILL NYA BROTT.

Det är kriminalvården som vill förbjuda sexualbrottslingar rätten till porrtidningar på anstalterna, eftersom "Det råder ingen tvekan om att när pornografi tillåts på anstalterna ökar risken för återfall i brott efter frigivningen."

Jag vet inte riktigt vad jag ska tycka. Det verkar såväl logiskt, förnuftigt och rationellt att ta bort porrtidningar från sexbrottslingar som bevisligen begått övergrepp.

Iallafall efter att ha läst debattartikeln.

Men det räcker inte för att förbjuda.

Då hamnar vi i en disskussion om cencur och godtycklighet (vad ska räknas som porr?)

Godtyckligheten är en sak.

Men cencuren ska vi aldrig acceptera.

Lika bra att göra det klart en gång för alla.

Så att du inte behöver kasta det i ansiktet på mig sen.

Jag upprepar min rubrik, allt jag säger kan vara lögn. Tro inte på något jag skriver på bloggen. Jag presenterar ingen fakta, även om jag i största mån försöker hålla mig till sanningen och ogärna viftar med påhittade uppgifter.

Så vitt du vet, så är allt jag publicerar ljug, båg och ont förtal.

Det är en bra tumregel.

Däremot, tänker jag sträva efter att få ditt förtroende. Du ska gärna tro att det jag skriver är sant, för då har jag lyckats med mitt mål att vara korrekt samtidigt som jag aldrig blir politiskt korrekt eller levererar vedertagna sanningar.

Min blogg ska alltid vara intressant.

Jag har ingen plikt att hålla mig till sanningen, jag har ingen skyldighet att hålla mig till fakta och redovisa mina källor. Men förmodligen kommer jag göra det iallafall, för att jag vill upplysa, ge perspektiv, underhålla.

Då är det viktigt att jag har ditt förtroende.

Jag kommer sväva iväg i de mest fantasifulla teorier och spy ut min galla över saker jag inte tycker om.

And you will enjoy it.

Oh yeah, you will love it.

Nu är pedagogen tillbaka!

Höstterminen rivstartar redan den första augusti med nytt utseende och ny bloggtitel.

Det här är "Vuxendagiset" och det är jag som är pedagogen.

Med tiden kommer du förstå precis vad ordet vuxendagis syftar till.

Med stor nyfikenhet och ett kritiskt öga kommer jag syna samhällets stora och små händelser.

Vad det innebär i praktiken återstå att se. Jag bjuder gärna upp till debatt och tar med glädje upp de ämnen som intresserar dig.

Jag vill lära mig mera. Jag vill lära ut kunskaper genom att dela med mig av det jag vet. Jag vill underhålla och jag vill få mothugg.

Jag ska, helt enkelt, skriva en riktigt bra blogg om livet på ett vuxendagis.

Jag har ju tidigare pratat mig varm om hur pinsamt det är att läsa om människors fullständigt ointressanta liv som spyrs ut över internet i mediokra bloggar. Därför tar jag nu timeout.

För knappt två månader sedan började jag min bloggkarriär. Full av iver att dela med mig av åsikter ville jag med en pedagogisk framtoning förklara vad just jag hade på hjärtat om frågor som intresserar mig. Och jag tycker personligen att jag lyckats hålla en ganska bra nivå, utan att bli för personlig, men inte heller för byråkratisk.

Om detta finns det säkert olika åsikter.

Huvudsaken är att jag - med några undantag - känner mig nöjd över det som publicerats.

Tennisen tillexempel tycker jag är intressant, men jag förstår om just du kanske inte tycker det.

Eller kanske läser du min blogg just för att du är intresserad av tennis. Vad vet jag?

Hursomhelst har jag tappat greppet och får inte riktigt ut det jag vill av mitt bloggande. Jag vill inte hamna i träsket av "Idag-tog-jag-sovmorgon-pillade-mig-i-naveln-och-gick-och-la-mig"-bloggarna.

Min blogg ska alltid vara intressant.

Så nu ska jag ut och förnya min moraliska kompass, läsa ett par böcker och komma ut ur semesterdvalan.

Med nya krafter ska jag sedan skriva den bästa av bloggar till min bästa publik.

Till dig förstås!

Och tills jag återupptar mitt bloggande kan du hålla till godo med mina gamla inlägg, tidlösa klassiker som ständigt dessa terrorister eller hjälp till självsvält.

Kanske har du en egen favorit?

Snus är i blickfånget.

Dagens nyheter tycker synd om snustillverkarna nu när skatten höjdes vid årsskiftet.

Tobak som tobak.

Jag är för ett totalförbud av all nikotinförtäring eftersom jag vet hur många sjukdomar och dödsfall som kan relateras till just tobak.

Men jag förstår ändå att det inte idag är möjligt att införa totalförbud. Jag förstår också att det är skillnad på tobak och tobak. Därför är jag mer kritisk mot rökare än mot snusare, även om inget av alternativen är bra. Rökning är som bekant långt skadligare än snus.

Dagens Nyheter noterar att snustillverkarna har fått försämrade resultat sedan den kraftiga ökningen av skatten på snustobak som infördes vid årsskiftet. Bland annat har marknadsdominerande Swedish Match minskat sin vinst med 150 miljoner kronor jämfört med samma kvartal förra året.

Nåväl, med tanke på hur DN vinklar nyheten är det såklart synd om snustillverkarna, den samlade svenska industrin och alla snusare runt om i landet.

Jag ser ändå inget problem i att människor slutar köpa snus, eftersom det på sikt gagnar samhället och den lilla människan.

Den som vill kan ju naturligtvis raljera om att jag vill ha ett förbudssamhälle med det ena och det tredje...

Nej, absolut inte! Jag vill bara inte att mina vänner och medmänniskor ska dö av cancer genom tobak som föder upp en miljardindustri och stimuleras av ett beroende och massiv marknadsföring.

Jag är inte så intresserad av att läsa bloggar. I alla fall var jag inte det fram till att jag själv började skriva en.

Den enda blogg jag följt ordentligt var mats hårds blogg.

Så. Jävla. Roligt.

 Sedan dess har internet svämmat över av alla möjliga bloggar av ytterst medioker kvalitet. Förstår de inte att jag på fullaste allvar inte bryr mig om vad de åt till frukost och vilken tid de gick till jobbet.

Förutsatt att det inte var söndagsbrunch med Posh-Spice, Dennis Rodman och Bob Geldof, för det vore faktiskt intressant av flera skäl.

Som tur är kan jag alltid välja att inte läsa

Du förstår väl att jag skjuter mig själv i foten, när jag dissar bloggkulturen.

Varför bloggar jag själv egentligen? Jag hatar mig själv för det.

Lite lögn (a.k.a. statistik):

Av de 20 populäraste bloggarna på bloggagratis.se den 14 juli, var endast 6 signerade av män/killar.

Av de 10 bloggarna med flest inlägg återfinns 10 kvinnor/tjejer. Samtliga har över 1000 inlägg.

Av de 10 med flest besökare genom tiderna är det ganska jämställt, sex/fyra övervikt för kvinnorna. Men hela pallen (de tre första platserna) går till männen.

Säg mig nu, kan denna statistik användas för att påtala en skillnad mellan kvinnor och mäns bloggvanor, eller är det ett så litet urval, att det bara är ett nyck av naturens outgrundliga slump?

Inte vet jag! Än mindre varför jag ens bryr mig. Det finns så ofantligt mycket intressantare och viktigare saker att reflektera kring.

 Jag lovar att försöka hålla fokus i framtiden. På sånt som är viktigt och intressant. Men ibland kanske jag halkar dit och berättar något fullständigt ointressant.

Man är ju trots allt bara människa.

Jag vet inte hur din sinnebild av semester är. Men jag ska berätta om min sinnebild.

Den ska vara i en stuga ute på landet, gärna vid en sjö, men helst inte mitt i skogen. Glest bebyggt, men inte öde.

Vägen till stugan ska smalna av fem gånger - från europaväg till riksväg till lokalväg till grusväg till mindre grusväg till tomtuppfarten.

Stugan är självklart ett fritidshus, inget permanentboende. Huset är av trä och har en liten vindsvåning och en stor altan.

Utedass är ett plus, men kommunalt vatten är inte helt fel.

Ungefär så ser min sinnebild av en svensk sommarstuga ut. Ungefär så såg stugan ut där jag var på besök nu i veckan.

Där var jag med några av mina närmsta vänner och njöt av livet. Helt underbart härligt.

Inget internet, ingen mottagning på mobilen, men både bastu och grill.

Det låter väl som en svensk sommar? Men visst känns det som att något saknas... Just det!

Det regnade tre av fyra dagar.

Voilá. Min sinnebild av svensk sommar uppfyllt.

Två dagar utan ett enda inlägg från pedagogen har självfallet en mycket logisk förklaring.

Nej, jag har inte suttit fastbunden i en lägenhet och blivit gruppvåldtagen av tre män.

Och nej, jag var inte ensam om sju rätt på V75, således har jag inte heller vunnit 45 miljoner och beställt ett charterplan mot Kreta som vägrat lyfta på grund av en mås.

Jag har däremot varit i Göteborg över helgen, och det var precis som alla andra gånger jag minns.

Kallt, blött och blåsigt.

Va skulle jag dit och göra anyway? Ville jag ha regn kunde jag lika gärna stannat i Stockholm.

Jag är lite besviken faktiskt. Det har gått ett dygn nu sedan LiveEarth galan. Ni vet, jippot som skulle skynda på växthuseffekten. Var är solen och värmen???