Tidigare i veckan var jag på en kvällskurs som "syftade till att stärka gruppkänslan och utveckla medvetenheten kring frågor som rör ledarskap, kundbemötande och information."

Fullständigt blaha blaha med andra ord. Men visst var det kul.

Vi satt i en pedagogsik ring i ett pedagogiskt utformat rum med en utbildad pedagog som med sävlig stämma förklarade varför vi behövde kursen på ett övertygande pedagogiskt sätt.

Jag inser att jag raljerar, men det är bara för att jag är uttråkad.

Det visade sig - som det alltid gör i pedagogsika samtal - att vissa personer i gruppen använder sig onödigt mycket av formuleringen "man", när de egentligen menar "jag".

Man tycker ju att...

Man borde kanske...

Det kanske är för att man...

Man brukar ju faktiskt...

Att konsekvent använda sig av "man" är ett omedvetet sätt att tycka utan att ta ställning. Genom att generalisera det hela till att "Man borde kanske börja träna" så syftar man knappast till att gemene man borde ge sig ut i motionsspåren.

För när du uttrycker dig tydligare, "jag borde börja träna", så ger du mottagaren en chans att förstå vad du menar. Och när mottagaren förstår så ökar chansen till ett större utbyte i dialogen.

För det är i mötet det händer. Glöm inte det.

Och man behöver faktiskt inte vara pedagog för att förstå det

Sällan har jag läst en artikelserie som är så spännande, verklighetsfärankrad, rolig, syrlig, omskakande, egensinnig, djuplodande och uppfriskande som DN nu publicerar i tre delar.

Det handlar om diskriminering och vänder fullständigt ut och in på begreppen.

I landet lagom där alla ska vara lika, där ingen får sticka ut, har lagen om diskriminering varit lika helig som Birgitta själv.

Jag menar, vi pratar om riket där landets största glasstillverkare fick ta bort en glass (!) från sortimentet för att den ansågs rasistisk.

I Sverige är det nämligen fullkomligt förkastligt att tala om människor som på något sätt avviker. I DN tas detta fenomen upp på ett briljant sätt, snyggt illustrerat med en bild på en lärare som i bästa Bart Simpson-stil upprepar samma fras på den svarta tavlan. "Jag är inte rasist, jag är inte rasist, jag är inte rasist".

Artikelserien handlar i korta drag om hur studenter, vars gemensamma nämnare har varit att de blivit kuggade på lärarhögskolan, har anmält skolan för diverse diskriminerande behandlig. En katastrof för de utpekade lärarna, naturligtvis. Speciellt då det i lejonparten av fallen visat sig vara helt grundlösa anklagelser.

Det här är precis vad som behövs nu. Eller, jag menar, nej. Debatten om jämställdhet, diskriminering och rättvisa behöver alltid vara uppe för disskussion. Men det här var iallafall en bra, nyanserad motvikt som kan lyfta upp frågan till en mer sansad dialog, där alla inte är homofober och rasister tills motsatsen bevisats.

Och om inte annat, så är det likväl en förbannat bra artikelserie.

Hej igen!

Istället för att försöka förklara varför bloggen varit tyst i en månad(!) så ska jag låta mina fingrar knappra febrilt på tangenterna och ta upp allt det där som jag inte skrivit om under denna tysta månad.

***

Susanna Kallur, denna fantastiska idrottskvinna har slagit världsrekord. Visserligen inomhus, men ändå! Jag blir varm och glad i hela kroppen när en sådan öppen, spontant och genomsympatisk idrottare verkligen lyckas få på hela skiten i ett lopp på ett sätt som ingen annan någonsin gjort. Grattis Sanna!

***

Vad sjutton är det som händer i svensk skolpolitik? Har vi blivit så hjärntvättade av Jan Björklunds agenda att ingen längre räds säga emot honom? Inte ens de mest kontroversiella förslag från utbildningsministern får mothugg.

Det Jan och hans kollegor på Utbildningsdepartementet föreslår är en tillbakagång 30-50 år i tiden. Trots att det är 2008 kommer vi snart ha en skola som bedömer barn efter uppförande, tillkallar polisen för att tvinga dem till skolan och utesluter mindre begåvade från möjligheten till vidare studier.

Bara för att nämna några av dumheterna som tycks vara helt i linje med alliansens tankar om framtidens kunskapsskola.

***

Manchester utd - Manchester City

1-2.

Sven skrattar fortfarande 

***

Jag hoppas något av oppositionspartierna vågar kliva fram och tala om hur idiotisk skolpolitiken i Sverige är, och vilka konsekvenser den kommer få.

Dessvärre betvivlar jag oppositionens kompetens att faktiskt komma med ett bättre förslag.

***

Min blogg har haft f l e r besökare under den tiden när jag inte skrivit ett enda inlägg, än de månader som jag faktiskt skriver.

Hm.

***

Jobbet går bra

***

Läser i Metro att en tjej vid namn Kenza har en blogg med fem gånger fler besökare än t.ex Carl Bildt.

Men det är väl inte så konstigt. Carl Bildt skriver om krig, politiska möten och namedroppar utländska handelsmän och okända (gäsp) politiker.

Kenza skriver om mode, sin gulliga hund och smink.

Men asså hallå.

Big brother har fler tittare än riksdagsdebatten.

Britney har fler fans än Filippa Reinfeldt.

Linda Lampenius på omslaget säljer fler lösnummer än Anders Borg.

Följdaktligen har Kenza har fler läsare än Carl Bildt.

***

Det är inte mängden som räknas. Det är innehållet.

***

Nu ska jag blogga lite frekventare igen. Har precis flyttat till ny fräsch lägenhet och varit utan internet i tre veckor. Därav uppehållet, ifall nu någon mot förmodan undrat.

***

Nu sjunker väl besöksstatistiken igen.

***

Jag försöker alltid komma på en riktigt bra avslutning på mina inlägg.

Men jag struntar i det den här gången.