Firandet av Sveriges riktiga nationalldag är över och årets ljusaste nätter har passerat.

Och i väntan på att mörkret åter sätter klorna i oss nordbor så väntar ytterligare ett par veckor av hysterisk semester.

Hm, kanske borde valt en något muntrare ingress, men vafan. Lite bitter får jag vara eftersom jag fortfarande har en vecka kvar till semester...

Nåväl, Wimbledon har draqit igång och den ska följas intensivt. Jag har också en del synpunkter på "Totto" Littorins fejkexamen, men jag vet inte riktigt om det är mödan värt att dra upp det igen.

Jag tror faktiskt att jag passar på "Totto-skandalen" - för att använda kvällstidningsspråk -  och väntar in nya "chocknyheter" att raljera över.

Pedagogen är bortrest. Åter igen på tisdag.

I övrigt hänvisas till traditionella kanaler för nyheter och omvärlsdsanalys.

För surfaren:

www.journalisten.se

www.dn.se

www.resume.se

www.dagensmedia.se

www.sportal.nu

För lyssnaren

P1

P3

P4 Radiosporten

Vinyl 107.

För tittaren:

SVT

CNN

Eurosport

TV6 (nja, inga nyheter kanske, men lättsam underhållning)

För dig:

Stäng av datorn, slå av teven. Ta på dig en byxa och lämpliga flipflops och ge dig ut bland folk. Njut av sommaren nu, snart är den över.

Glad midsommar. Det förtjänar du!

Såhär två dagar före midsommar händer det ovanligt mycket.

Regeringen hälsar att spelmonopolet ska försvaras mot utländska aktörer.

Hovrätten hälsar direktör Ramquist välkommen till 1,5 år i finkan, och riksbanken hälsar att styrräntan ska höjas med en kvarts procent.

Allt detta borde naturligtvis diskuteras och tyckas till om.

Men det är 23 grader varmt ute och inte ett moln på himlen.

Så pedagogen passar på att hälsa alla glad midsommar!

Det blev en oerhört dramatisk avslutning av la liga i helgen.

Många var vi som undrade vad spelarna i Real Madrid höll på med i söndags kväll.

De började bra, stundtals spelade de riktigt bra. Men efter kallduchen som gav Mallorca ledningen i första halvlek tappade de vita allt spelövertag och verkade näst intill paralyserade av situationen. Och långt in i andra halvlek var det inte mycket som talade för en guldfest på santiago bernabeustadion.

Men med knappa halvtimmen kvar byttes Beckham ut, och in kom Reyes. Resten är som så ofta tidigare, historia.

Diarra gör ett mål, Reyes gör två och samtliga fem mål som barca gjort på Gimnastic Tarragona blir med ens värdelösa. Noterbart är att Tobias Grahn gjorde Tarragonas enda mål, när han reducerade till 1-5.

I övrigt är det bara att lyfta på sombreron för signor Capello.

Real får ändå anses som värdiga segrare, trots att undertecknad hellre sett Barcelona ta hem mästerskapet.

Nu är Jan Björklund i farten igen, och jag darrar till så fort jag ser eller hör hans namn.  

Aftonbladet skriver att centern, folkpartiet och moderaterna är överens om att försöka införa skolplikt från 6-årsåldern och tioårig skolgång.

http://www.aftonbladet.se/vss/nyheter/story/0,2789,1096677,00.html

Jag kan inte rå för det, men jag är rädd för karln. Jag kan inte för mitt liv förstå hur han resonerar kring skolfrågor. Än mindre förståelse har jag för att han av alla numer är skolminister. Hur gick det till?

Ett inlägg i bloggboken räcker liksom inte för att jag ska få ur mig allt jag tycker om hans skolpolitik, så jag ska försöka fatta mig kort. Skulle gärna redogöra för mina argument, men det skulle krävas en mindre uppsats för det.

Jan Björklunds skolpolitik skapar ett utanförskap och ökar klyftorna i samhället. De svagaste eleverna får mindre möjligheter att hävda sig medan de normalbegåvade får större krav på sig.

De som - av någon anledning - inte klarar skolan med sina jämnåriga elever får mycket svårt att någonsin ta igen det på komvux och liknande.

Att återinföra ordningsbetyg är så omodernt och opedagogiskt att jag skäms. Att lärare numer har rätt att beslagta elevers mobiltelefoner och mp3-spelare är en oerhörd inskränkning i den personliga integriteten och sänder helt fel signaler till såväl lärare som elever och föräldrar.

Den skolpolitik som just nu införs är en tillbakagång 40-50 år i tiden och det finns ingenting som andas nytänkande eller framtidstro.

Jan Björklund har engagerat sig i skolpolitik i flera år nu, och jag har alltid ställt mig mycket tveksam till hans förslag.

Skolpolitiken som införs i Sverige är ett vansinne! Jan Björklund är inte vilken galning som helst. Mannen är vår skolminister och folkpartiets nästa partiledare. Hur gick det till?

Och kan inte någon be honom sluta. Inte för min skull, men för barnens skull.

För tjugoandra året i rad åkte jag inte till Hultsfredsfestivalen. Det är liksom inte min grej att traska runt i lervälling och lyssna på skräniga och överförfriskade ungdomar.

Hursomhelst är Hultsfredsfestivalen ett givet inslag i Sverige kulturutbud och en självklar mötesplats för ungdomar från hela Sverige en gång om året.

Det finns en "anda" kring festivalen som tusen och åter tusentals svenskar kan identifiera sig med. Det är ett evenemang som återkommer och förs vidare mellan generationer, på samma sätt som Vasaloppet eller melodikrysset.

Årets festival är nu över, och det betecknats som ett rejält fiasko. Bara 23 000 betalande gäster, jämfört med nästan 30 000 förra året.

Förklaringarna till publikraset kan vara många, men det som sticker i ögonen mest är det höjda biljettpriset, från 1360 kronor till 1695.

Prishöjningen är omotiverat stor, och det gläder mig att publiken inte går med på ockerpriser, när underhållningsvärdet inte är i linje med biljettpriset.

Kostar det så ska det banne mig smaka också!

Arrangören Rockparty verkar ha missat att festivalens målgrupp, ungdomarna, inte har råd eller lust att pynta 1700 kronor för en tredagarsbiljett plus resa och mat. Smärtgränsen har redan passerat vid tusenlappen för de flesta.

Pedagogen ger bakläxa och ett tips till nästa år.

Backa tillbaka till ruta ett och ta reda på varför folk (ungdomar) vill åka till just Hultsfred, generation efter generation.

Ge publiken (ungdomarna) vad publiken (ungdomarna) vill ha till det pris publiken (ungdomarna) är beredd att betala.

Hultsfredsfestivalen är en modern svensk tradition. Låt publiken (ungdomarna) få lervälling, halvtrasiga tält och gemenskap genom musiken. Sabba inte det med ockerpriser.

I helgen ska det avgöras vem som tar hem ligasegern i Spanien.

Sevilla, Barcelona eller Real Madrid.

Barca och Madrid är jämsides i topp och Sevilla ligger två poäng bakom.

Jag vågar inte spekulera över huvudtaget. När andra ligor har varit förutsägbara från början, och slutat precis som alla trodde, så har spanska ligan varit helt galen och uppcohner.

Förra året vann Barcelona "allt". I år har de förlorat märkliga matcher mot märkliga lag. Ronaldinho har inte varit i närheten av den form som han hade med Henke vid sin sida. Och Eidur har varit bra, men han är inte Henke.

Real Madrid laddade ordentligt inför säsongen och värvade den ena stjärnan efter den andra.

En mäktig trupp på pappret med Emerson som fältherre och general Capello på bänken höll på att bli en rejäl flopp. De tapopade mycket poäng i vörjan av serien, men efter jul har Real varit det klart bästa laget i Spanien.

Och Sevilla. Vart de hittade självförtroendet och kunnandet ifrån har jag ingen aning. Klart att de är bra, men att de skulle hålla hela säsongen! Det trodde jag inte.

I hegen avgörs det. Och jag väljer att inte gissa vem som vinner, men jag håller mina tummar för Messi, Iniesta, Puyol, Ronaldinho, Thuram, Eto'o, Edmilson och de andra i Barca.

Det är inte lätt att vara mediakonsument.

Tro inte på allt du läser i tidningen!

En tumregel i all form av konsumtion är att ha ett kritiskt förhållningssätt.

Detta gäller framförallt när vi läser tidningar. Ju mer sensationellt en nyhet verkar, ju sannolikare är det att den är oriktig eller kraftigt vinklad.

Men.

När det gäller silly season, då gäller helt andra regler.

Silly season är bemämningen på den tid på året när det är tillåtet för spelare att byta klubb.

Spelare ska köpas och spelare säljs, och du förstår att det spekuleras hej vilt i när vem ska flytta till vilken klubb. Och för hur mycket.

Tro inte på något du läser om silly season!

Först när spelaren själv ler på presskonferensen och glatt visar upp den nya klubbdressen bredvid den nya managern för det nya laget. Då, och först då är det sant.

Allt annat är spekulering, skvaller, lösa rykten - och i vissa fall - ljug, båg och ont förtal.

Men det är just det som gör silly season så intressant.