Är det någon mer än jag som undrar hur demokrati ser ut?

I USA gör de tappra försök att få processen så komplicerad att folket garanterat inte har en aning om vad de röstar på.

Primärvalen i Iowa är så invecklad och - vad jag förstår - subjektivt demokratisk, att jag inte ens ska ge mig på att försöka lära mig processen utan att be CSN om studiestöd. Redan nu- nio månader innan det riktiga presidentvalet börjar penetreringen av kandidaterna som i November kommer resultera i en efterträdare till George. Förmodligen blir det en pojke, men för första gången finns en realistisk chans att det blir en flicka.

Och vad spelar det för roll hur det går i primärval, nomineringar och tv-debatter. Det amerikanska valet kommer ändå till syvende och sist avgöras i en domstol i Kalifornien...

Under hela vår uppväxt lär vi oss hur viktigt det är med demokrati och att det är vår förbannade plikt att använda oss av den lilla makten vi har.

Jag vet inte hur demokratiundervisningen ser ut i USA, men jag gissar att barnen får förstå att USA minsann är världens bästa demokrati.

Säkert.

I demokraternas egna nomineringsval som pågår just nu röstar de - med fötterna.

Jag är inte helt säker, men det var nog inte så de gamla grekerna hade tänkt sig när de uppfann demokratin...

Jag läste i en krönika för en tid sedan, att de flesta svenskar som tittar på skidåkning och alpint är 50-plussare.

Och samtidigt som jag förstår att många äldra människor tycker om skidåkning som teve-sport, så borde kidsen se och lära av vår nästa fixstjärna.

För TT berättar hon att hennes förberedelse inför 10 kimometers loppet bestod i att sjunga singstar. Singstar!

Att hon sedan tog in ett försprång på 38 sekunder och vann ohotat före fysiska fenomen som Marit Björgen och Virpi Kuittunen är smått sensationellt.

Hon är 20 år ung och leder nu sammandraget i tour de ski, som innefattar åtta tävlingar på tio dagar. 

Och jag förstår att många skiter fullständigt i skidåkning. Det är faktiskt ganska tråkig och långsam underhållning i konkurrens med explosiv NHL-hockey eller spännande Premier Leauge fotboll. Allt ska ju gå så himla fort nu för tiden.

Men Kalla är fanimej snabb. Och hennes framtoning i media är snart i klass med Magdalena Forsberg. Så genuin och genomsympatisk att man häpnar.

Räkna med Kalla när jerringpriset delas ut i framtiden.

Det blev inte roligare än så här, 2007.

Växthuseffekten, terrorattacker, och nu senast - mord på oppositionsledare. Vart är världen på väg?

Jag har inte riktigt hunnit sätta mig ner och summera året som gått ännu.

Halvhjärtat har jag försökt söka mig innåt med blygsamt existensiella frågor, såsom hur har det här året påverkat mitt liv, och hur kan jag göra nästa år ännu bättre.

Men det har inte resulterat i annat än att jag fastnat i meningslösa tankebanor som knappast är vare sig konstruktiva eller kreativa.

Nåja. Nyår ska firas stillsamt i goda vänners sällskap, sedan tar vi nya tag i januari.

Gott nytt på dig, vart du än är.

Jag inser att bloggen varit lite väl tyst...

Men vadå, har jag inget att berätta är det väl bättre att vara tyst?

I november och december fram till jul jobbade jag så mycket att jag knappt hade ork att följa nyhetsflödet, än mindre att analysera det och tycka till om det.

Men nu när hysteriskt julefrid råder så kan jag ta mig lite tid att ta reda på vad som hänt i världen. Just nu har jag ingen koll på nånting.

Så med lite tur och god vilja så kanske det ploppar upp ett och annat inlägg nu i mellandagarna.

Så god jul. Julen är över.

Guldspaden är ett pris som ges ut till bästa grävande journalist.

Och jag undrar om inte Janne tar hem priset i år, igen. Ica-reportaget var lysande!

I kvällens avsnitt av Uppdrag granskning hade Janne blivit tipsad om att Ica packar om gammal köttfärs med nya datumstämplar.

Och säga vad man vill om Janne Josefsson, men hans sätt att bygga upp ett reportage är imponerande och mycket underhållande. Det handlar om allt, förarbetet, upplägget, kuriosan och genomförandet av själva scoopet.

Han använder Icas egna varumärke, som bygger på kvalitet och förtroende, för att sakta och handfast rasera den till grunden.

Nyheten är så frapperande att man omöjligt kan tro att det är sant, om det inte vore så att Janne visat oss bildbevis. ICA-medarbetaren som plockar upp gammalt kött från golvet, lyfter upp det, och packar om det med ny ettikett, är redan modern TV-historia.

Och när sedan ICAs VD står gråtfärdig i tevestudion efter inslaget och ohämmat tar på sig skulden för allt och lovar kraftfulla åtgärder, ja, då har journalistiken verkligen uppnått sitt syfte.

Jag är så trött på politiker och näringslivstoppar som fuskar och ljuger, att det för en gångs skull känns bra att ett företag kan stå för att de gjort fel och dessutom är villiga att ändra sig.

ICA ska skämmas. Mycket och länge. Men sedan ska de ha heder för att de faktiskt ställer sig rakryggade och visar på bättring.

Mot slutet av programmet bad Janne fler ICA-anställda höra av sig med synpunkter till programmet. Hur utbrett är fusket? Vad säger Coop?

Vi lär få höra fler turer i den här soppan!

Och sen får vi höra janne ta emot guldspaden, igen.

Nu ska jag skriva ett inlägg om facebook. Så har jag sagt det jag har att säga om det, och behöver aldrig prata om det igen.

Jag har ett facebook-konto. Jag skäms för det och jag ångrar mig varje dag. Men jag har facebook och gjort är gjort och är synnerlilgen svårt att få ogjort eftersom facebook-kontot visat sig vara väldigt svårt att ta bort.

Jag hatar facebook, och använder det så lite som möjligt.

Jag vet, hata är ett stark ord, men de känslor som bubblar upp inom mig när jag närmar mig facebook är... hat.

Inte nog med att användarlicensen är ett slavkontrakt. Alla accepterar det!

För mig är det obegripligt att 55 miljoner människor(!) så lättvindigt och nonchalant går med på att ge bort alla rättigheter till bilder och texter till ett okänt företag med ytterst tveksam affärsmoral.

Att sedan "alla" kan se mina uppgifter och bilder är knappast något som skyddar min integritet...

Låt mig här och nu understryka att jag personligen lagt upp en ende sketen bild på facebook, och det är en profilbild på mig själv. Skulle aldrig vilja ge bort bilder på det sätt som folk gör idag.

Facebook är ett ytligt forum för ytliga männsikor, där antalet "vänner" blir en statussymbol, och där man uttrycker sig med smileys, låtsasdrinkar och fåniga you-tube-klipp som man kommenterar med en klatschig one-liner, typ "kolla in den där snubben. Han är helvild asså! ;)"

Jag kanske är gammaldags och bakåtsträvande. Men jag träffar hellre mina vänner face to face än att skicka smileys.

Den som vill försvara facebook, kan nu säga att man minsann inte kan träffa vänner face to face om de bor i indien, på irland eller Ingarö. Nä, då kan facebook vara ett bra forum att hålla sig uppdaterad med vänner som lever någonannanstans. Det gör hursomhelst inte facebook mindre ytligt.

Återigen - den som vill försvara facebook kan också gå med på ytligheten. ytliga kontakter och ytliga vänner behövs också. Alla kan inte vara bästisar (eller som det heter på facebook - top friends).

Och den som inte har några top friends, det vill säga inga "vänner", är... jag vet inte vad det heter på facebook, men i verkliga livet finns ett ord för den som inga vänner har. Mobbad.

Tanken med Facebook är bra. Ett community där det är löjligt enkelt att hålla sig ajour med vad som händer med ens vänner.

Men där tar det roliga slut. Baksidan av myntet - slavkontrakt, blottad integritet - gör att priset blir för högt.

Jag vill inte sitta i knät på ett företag som säljer mina vänner och åsikter till företag i form av riktad reklam som jag inte vill ha.

Usch, jag hatar facebook.

Låt mig aldrig behöva prata om det igen.

Och säg inget till mina "vänner" på facebook.

De skulle ba´ dööö om de visste, asså!

Nästan tre veckor har gått sedan mitt förra blogginlägg.

Har du saknat mig?

Jag vet inte om jag har några återkommande läsare överhuvudtaget, men om just du är en av mina trogna läsare så kan jag ge lugnande besked.

Det finns inget riktigt bra skäl till att bloggen fått vila. Det har bara inte varit läge att skriva. Jag har bara vart jävligt bizzy med annat och inte haft vare sig tid eller lust att blogga.

Men nog om mig. Dags för en nyhetsuppdatering.

Jag tänkte skriva om fotboll. Det lottades VM-kval grupper i söndags, till fotbollsVM 2010. Och även fast VM ligger hopplöst långt fram i tiden, så har kvalet lottats redan nu. Inget konstigt i det, men inte heller något att hetsa upp sig för.

Skräptidningen Stockholm City däremot verkar sakna såväl nyhetsredaktion och förnuft. Kvalet drar igång om ett år, det hindrar dock inte City som redan bokat biljett till Sydafrika. "VI KAN VINNA VM-KVALET" skriker tidningen ut i stora svarta bokstäver på första sidan.

Ridå. Lägg ner City.

****

Vissa medier försökte göra en nyhet av att det inte ens blev 30 000 åskådare på Sveriges match mot Lettland förra veckan. Trots att samma medier skrivit upp matchen som "århundadets viktigaste match".

Som seriös mediekonsument blir jag upprörd, om inte annars så av rent principiella skäl. Det är, i sin oskyldigaste form, faktiskt "bara" sport vi pratar om. Men det betyder inte att sportredaktionerna har fri rätt att dumförklara hela svenska folket.

1: Sverige kunde lika gärna ha ställt ut Kristina Lugn och ett gäng sengångare på plan, förlorat med 68-2 och ändå gått vidare till EM. Alltså var inte matchen "århundradets viktigaste".

2: Vem fan tror att folk vill åka ut till Solna, pynta 300 spänn för att sitta på iskalla sittplatser i slutet av november och se Petter Hansson slå långbollar mot ett gäng sengångare från Lettland?

Att någon överhuvudtaget betalade entré i onsdags är beundransvärt.

Fotboll i november, i Sverige, är ingen bra idé.

Någon som saknar Royal league?

***

Sveriges damer ska också spela fotboll på Råsunda, nu på onsdag mot Danmark.

Vi får väl se hur upprörda medierna blir nu, när "bara" 1700 huttrande åskådare klappar händerna för att hålla värmen.

***

Sverige är världens mest jämställda land.

Tjena.

Moderata politiker ligger under luppen just nu. Eller ja, fram tills nyss. NU vänds våra blickar mot Finland där en vettvilling har mejat ner klasskamrater och lärare. Fruktansvärt. Trodde sånt bara hände i USA.

***

Vart enda hundralapp som gått till barnpassning och städhjlp utan Anders Borgs vetskap har renderat rubriker i dagstidningarna senaste dagarna.

Men tro inte att skattereglerna finns till för att följas. Anders Borg är väldigt noga med att bara anställa presssekreterare som själva anlitat svart arbetskraft. Men - precis som Anders själv - så tycker inte jag det är nån skandal att de anlitat svart arbetskraft. So what, big deal. Alla gör det.

Däremot förstår jag att Anders Borg är förbannad över att de faktiskt åkte dit för det och blir uthängda i media.

Nu är jag lite väl syrlig och ironisk i tonen, så ta inte det jag säger på så stort allvar. Jag är så cynisk när det gäller fuskande politiker att jag inte alls förvånas över de rubriker som kommit på senaste tiden. Klart politiker fuskar och ljuger. Det är ju deras jobb! Att tjänstemännen åker räkmacka bredvid är ju givet. Handen på hjärtat: Skulle inte du göra samma sak om du kunde?

Inte det? Då blir du förmodligen aldrig nån bra politiker...