Men varför skriver jag ingenting på bloggen?

Det är på grund av att jag åker till Finland. Men misströsta inte. Så snart helgen närmar sig sitt slut så är jag åter.

Mitt tips blir som vanligt:

Lev nu. Och sitt inte framför datorn hela dan.

Det finns få saker som är så fördummande som skvallerjournalistik.

Okej, det skulle väl vara dokusåpor i såfall.

Är man någorlunda utrustad med ett uns av kritiskt förhållningssätt till media i allmänhet och internet i synnerhet, då förstår man också vilka sajter och blaskor som inte ska tas på allvar.

Dessvärre är Sverige översvämmat av nöjesbilagor, skvallerblaskor och kändisbloggar.

Alla vet allt om Carola, Linda Rosing och Darin. Vilka de ligger med, när de senast var på rehab eller hur många skillsmässor de haft.

Allt serverat av "säkra källor" på Veckorevyn.

Kolla bara på vårt folkkära kungahus.

Madde, Vickan och Kalle-Fille har alltid paparazzis flängande efter sig, om de så festar på Öland, eller vilar ut i St Tropez.

Jag förstår den mänskliga nyfikenheten för dessa celebriteter. Men håll med om att det är ganska fördummande läsning. En suddig bild på Madde i baddräkt på en lyxkryssare i Medelhavet är inte annat än osmakligt.

Det tråkiga är att tidningarna som skriver skvallersmörja oftast tjänar mycket mer pengar än seriösa medier.

I sak har jag inget emot det, att tidningarna tjänar pengar. Jag tycker mest synd om dem som kölhalas vecka efter vecka, på paparazzibilder, med påhittade uppgifter presenterade som fakta, helt utan möjlighet att påverka det.

Då tycker jag hellre att sådana här artiklar är intressanta.

Visste du att Viktoria saknar akademisk examen?

Tänkte väl det.

Vakna Sverige! Vi är näst bäst i världen!

Sverige har vunnit VM-silver i basket! Och nej, det är inte förmildrande omständigheter att det "bara" är U-19 damjuniorer som står för bedriften.

Tvärtom!

Baskettjejerna borde få hyllningar på sergels torg.

De borde få skaka hand med kungen.

De borde tamefan få bragdguldet.

Men när de landar på arlanda, så får de på sin höjd få möta sina familjer, ett par pressfotografer och tullpersonal.

Den bedrift tjejerna gjort är enorm.

Synd att ingen i Sverige bryr sig.

Om det är någon tröst, så är iallafall jag jättestolt över dem!

Jag har världens idé!

Tänk att ingen kommit på det tidigare.

Man ska starta en blogg, som samlar alla hemsidor som länkar till andra bloggar.

Då har man alla bloggar som länkar till andra bloggar i en och samma blogg!

Fantastiskt! En helt ny värld öppnar sig.

Jag säger som Elton John.

Lägg ner Internet.

När datorn får folk att hellre sitta inne och blogga än att gå ut i värmen är det något som är galet.

Virtanen nyanserar den debatt som finns kring bristen på kvinnor i media som pågått... ja ganska länge nu.

Han har en poäng i det han skriver. Media vill självklart ha in mer kvinnliga profiler. "Ingen är tröttare än media på bristen på kvinnor i media." skriver Virtanen.

Men det som fortfarande fattas i debatten, är ordentliga förslag på förändring.

Karolina Fjällborg från samma redaktion skrev i förra veckan en ganska trött, uppgiven krönika om gubbväldet, utan att egentligen presentera förslag på förändring.

Att bara belysa problemet, som varit känt rätt länge, är varken originellt eller bildande.

Lyft fram förslagen på förändring! Låt oss höra, hur får vi in fler kvinnor bland gubbarna?

"Ingen är tröttare än media på bristen på kvinnor i media." skriver Virtanen.

Jodå. Vi är många som fått nog av gubbar i rutan.

Världen är smutsig. Världen är full av fuskare, lögnare, advokater, otrogna, kriminella och politiker.

De ska inte föraktas. Vi måste bara förstå deras natur och inse att ingen kolsupare är bättre än någon annan.

Vi är ju trots allt bara människor.

DN berättar om en dansk journalist som ljög för hela folket i ett TV-inslag.

Förskamligt, naturligtvis. Kravet på sanning och korrekthet är inte förhandlingsbart för en journalist. Men detta leder mig in i ett resonemang kring fuskare och lögnare.

Så kallade "kriser" och "skandaler" som dyker upp då och då till följd av en händelse är alltid laddade med moralpanik. Det blir politiskt korrekt att spotta på den anklagade, för att tydligt ta avstånd från vad det nu må gälla.

Kritiken blir hård, brutal och oftast med orimliga proportioner.

Gemensamt för alla som drabbas av mobben av moralpanik som kräver rättvisa, är inte att det de gjort är förskräckligt. Gemensamt är - att de hade oturen att åka dit. Blev tagna med byxorna vid knävecken. Fastnade med handen i kakburken.

I Tour de France hade alla, precis alla,  tagit avstånd från doping innan och under tävlingen. Trots det visade det sig att en handfull cyklister var dopade. En cyklist som dagen innan manifesterade för en ren sport visade sig vara den värsta fuskaren.

Jag vet inte, det kanske är helt ute att vara ärlig och laglydig såhär i 2000-talet.

Jag tror att alla fuskar och tänjer på reglerna.

Sedan finns det de som åker dit.

De som får skaka galler. De som får bära dumstruten. De som får utstå spott och spe.

Klassiska offer är Mona Sahlin, Skandiacheferna, Örebro SK mfl.

Inte för att de gjorde fel.

Men för att de hade oturen att åka fast.

Fantastisk nyhet.

Aftonbladet skriver om schnizel-stephan, en tysk man på 160 pannor som hetsätit och smitit från notan på 64 restauranger!

Utan att på något sätt förringa Schnizel-stephans bedrift, så stannar jag upp med en stilla undran.

Hur kan en 160 kilos hetsätare, som precis stoppat i sig ett lamm med sås och mängder med kartoffel, s p r i n g a ifrån en restaurang utan att bli stoppad?

64 gånger!!!

Bara i tyskland, mina barn.

Bara i Tyskland.

Så var trängselskatten återinförd i Stockholm.

Bra! Kanske det klokaste beslutet sedan tunnelbanan.

På kort sikt kommer antalet bilar i Stockholm minska. Vilket torde vara en önskad effekt av trängselskatten.

Men glöm inte bort trängselskattens huvudsakliga syfte!

Borgarna, som var starkt emot sättet som trängselskatteförsöket framtvingades, överraskade nog rätt många när de sa att trängselskatten skulle införas permanent i Stockholm.

Men folket hade sagt sitt, och folket ville ha trängselskatt.

Skillnaden mot försöket är att inkomsterna från skatterna ska tillbaka till bilisterna, i form av investeringar till nya vägar.

Den förra majoriteten ville ju att trängselskatten skulle ge möjligheter att investera i kollektivtrafiken.

Så, dilemmat som uppstår är denna. Häng med nu:

Syftet är att minska utsläppen, genom att minska trafiken och förbättra framkomligheten. Inkomsterna används till byggandet av nya vägar.

Miljöbilar däremot, är befriade från skatten. Rimligtvis kan vi anta att antalet miljöbilar kommer öka dramatiskt, redan idag är ökningen av miljöbilar stor.

För när alla har miljöbilar, vem ska då betala trängselskatt?

Antalet bilar kommer inte minska, om vi fortsätter bygga motorvägar och genomfartsleder.

Då har målet uppnåtts (bättre miljö) men problemet kvarstår (mycket trängsel).

Bygg ut kollektivtrafiken istället! Ge oss snabbtåg, spårbussar, tunnelbana och pendeltåg.

Ett modernt samhälle ska inte anpassas för bilar.