Ibland måste man vara lite mindre finkänslig för att fånga läsarens uppmärksamhet.

Eller vad sägs om rubriken PORR LEDER TILL NYA BROTT.

Det är kriminalvården som vill förbjuda sexualbrottslingar rätten till porrtidningar på anstalterna, eftersom "Det råder ingen tvekan om att när pornografi tillåts på anstalterna ökar risken för återfall i brott efter frigivningen."

Jag vet inte riktigt vad jag ska tycka. Det verkar såväl logiskt, förnuftigt och rationellt att ta bort porrtidningar från sexbrottslingar som bevisligen begått övergrepp.

Iallafall efter att ha läst debattartikeln.

Men det räcker inte för att förbjuda.

Då hamnar vi i en disskussion om cencur och godtycklighet (vad ska räknas som porr?)

Godtyckligheten är en sak.

Men cencuren ska vi aldrig acceptera.

Lika bra att göra det klart en gång för alla.

Så att du inte behöver kasta det i ansiktet på mig sen.

Jag upprepar min rubrik, allt jag säger kan vara lögn. Tro inte på något jag skriver på bloggen. Jag presenterar ingen fakta, även om jag i största mån försöker hålla mig till sanningen och ogärna viftar med påhittade uppgifter.

Så vitt du vet, så är allt jag publicerar ljug, båg och ont förtal.

Det är en bra tumregel.

Däremot, tänker jag sträva efter att få ditt förtroende. Du ska gärna tro att det jag skriver är sant, för då har jag lyckats med mitt mål att vara korrekt samtidigt som jag aldrig blir politiskt korrekt eller levererar vedertagna sanningar.

Min blogg ska alltid vara intressant.

Jag har ingen plikt att hålla mig till sanningen, jag har ingen skyldighet att hålla mig till fakta och redovisa mina källor. Men förmodligen kommer jag göra det iallafall, för att jag vill upplysa, ge perspektiv, underhålla.

Då är det viktigt att jag har ditt förtroende.

Jag kommer sväva iväg i de mest fantasifulla teorier och spy ut min galla över saker jag inte tycker om.

And you will enjoy it.

Oh yeah, you will love it.

Nu är pedagogen tillbaka!

Höstterminen rivstartar redan den första augusti med nytt utseende och ny bloggtitel.

Det här är "Vuxendagiset" och det är jag som är pedagogen.

Med tiden kommer du förstå precis vad ordet vuxendagis syftar till.

Med stor nyfikenhet och ett kritiskt öga kommer jag syna samhällets stora och små händelser.

Vad det innebär i praktiken återstå att se. Jag bjuder gärna upp till debatt och tar med glädje upp de ämnen som intresserar dig.

Jag vill lära mig mera. Jag vill lära ut kunskaper genom att dela med mig av det jag vet. Jag vill underhålla och jag vill få mothugg.

Jag ska, helt enkelt, skriva en riktigt bra blogg om livet på ett vuxendagis.

Jag har ju tidigare pratat mig varm om hur pinsamt det är att läsa om människors fullständigt ointressanta liv som spyrs ut över internet i mediokra bloggar. Därför tar jag nu timeout.

För knappt två månader sedan började jag min bloggkarriär. Full av iver att dela med mig av åsikter ville jag med en pedagogisk framtoning förklara vad just jag hade på hjärtat om frågor som intresserar mig. Och jag tycker personligen att jag lyckats hålla en ganska bra nivå, utan att bli för personlig, men inte heller för byråkratisk.

Om detta finns det säkert olika åsikter.

Huvudsaken är att jag - med några undantag - känner mig nöjd över det som publicerats.

Tennisen tillexempel tycker jag är intressant, men jag förstår om just du kanske inte tycker det.

Eller kanske läser du min blogg just för att du är intresserad av tennis. Vad vet jag?

Hursomhelst har jag tappat greppet och får inte riktigt ut det jag vill av mitt bloggande. Jag vill inte hamna i träsket av "Idag-tog-jag-sovmorgon-pillade-mig-i-naveln-och-gick-och-la-mig"-bloggarna.

Min blogg ska alltid vara intressant.

Så nu ska jag ut och förnya min moraliska kompass, läsa ett par böcker och komma ut ur semesterdvalan.

Med nya krafter ska jag sedan skriva den bästa av bloggar till min bästa publik.

Till dig förstås!

Och tills jag återupptar mitt bloggande kan du hålla till godo med mina gamla inlägg, tidlösa klassiker som ständigt dessa terrorister eller hjälp till självsvält.

Kanske har du en egen favorit?

Läser på sl.se att de planerar väcka liv i den slumrande djurgårdslinjen.

Spårvagnen går idag från Norrmalmstorg genom hela hamngatan, över djurgårdsbron och förbi cirkus, skansen och gröna lund.

Redan 2010 vill de ha in nya moderna tåg och en räls som startar redan i centralen.

Det här låter som en riktigt bra idé tycker jag. Trafiken till och från Djurgården kommer knappast minska i framtiden - tvärtom. Så en modern spårvagn är långt smartare än att tillexempel

1: Bygga ut vägnätet på djurgården med ett tillhörande P-hus i sju våningar för att "möta efterfrågan på parkeringsplatser".

2: Låta buss 47 åka varje minut i rusning, istället för som idag, varannan minut.

3: Låta människor gå, för att buss 47 var fullproppad.

Barnfetman har åter kravlat sig in i mediernas blickfång. Och åter blir det tydligt hur pinsamt lite kunskap som finns kring hälsa.

Det är en artikel på DN debatt som åter blåst upp frågan om ohälsan i samhället.

Artikelförfattarna fastslår redan i andra stycket att "alla fakta pekar åt samma håll. Antalet svenskar, även barn, som är överviktiga eller feta, ökar."

Förslaget de har är inte nytt, men det tål att tas upp igen eftersom år av debatt inte har lett någonstans.

Vi vet att fetman ökar. Vi vet att barnen är mindre fysiskt aktiva idag än någonsin förr. Vi vet vilka åtgärder som kan förhindra fetma och det finns inga mirakelkurer eller genvägar.

Men av någon outgrundlig anledning saknas det åtgärder för att i preventivt syfte minska fetman. Jag menar, ta rikscentrum för barnfetma som ett exempel. Dit hamnar de allra fetaste barnen vi har i Sverige. Vi pratar top of the line överviktiga barn som för länge sedan passerat 30 på BMI-skalan.

Men när de hamnat där har tåget redan passerat. När de kommit till Rikscentrum får de veta allt det där som någon borde berättat för deras föräldrar för länge länge sedan.

Det finns stor kunskap om hur vi människor kan leva sunt. Men den kunskapen når aldrig folket. Skolan gör ynkligt lite för att lära barnen om kost och motion. Därför borde vi ha mer idrott och hälsa i skolan, redan från tidig ålder.

Fetma är inget som faller ner från himlen och drabbar olycksaliga.

Om vi vore mer medvetna om konsekvenserna av våra livsstilsvanor, våra matvanor och hur det påverkar vår kropp så skulle våldigt mycket av problemet försvinna.

Information, fakta, kunskap om hälsa är avgörande för våra möjligheter att ta hand om våra kroppar. Vi måste förstå vitsen med rörelse för att motivera oss att träna. Vi måste veta varför det är så viktigt med lden spontana eken för barn.

Vi måste helt enkelt ta problemet på allvar.

Snus är i blickfånget.

Dagens nyheter tycker synd om snustillverkarna nu när skatten höjdes vid årsskiftet.

Tobak som tobak.

Jag är för ett totalförbud av all nikotinförtäring eftersom jag vet hur många sjukdomar och dödsfall som kan relateras till just tobak.

Men jag förstår ändå att det inte idag är möjligt att införa totalförbud. Jag förstår också att det är skillnad på tobak och tobak. Därför är jag mer kritisk mot rökare än mot snusare, även om inget av alternativen är bra. Rökning är som bekant långt skadligare än snus.

Dagens Nyheter noterar att snustillverkarna har fått försämrade resultat sedan den kraftiga ökningen av skatten på snustobak som infördes vid årsskiftet. Bland annat har marknadsdominerande Swedish Match minskat sin vinst med 150 miljoner kronor jämfört med samma kvartal förra året.

Nåväl, med tanke på hur DN vinklar nyheten är det såklart synd om snustillverkarna, den samlade svenska industrin och alla snusare runt om i landet.

Jag ser ändå inget problem i att människor slutar köpa snus, eftersom det på sikt gagnar samhället och den lilla människan.

Den som vill kan ju naturligtvis raljera om att jag vill ha ett förbudssamhälle med det ena och det tredje...

Nej, absolut inte! Jag vill bara inte att mina vänner och medmänniskor ska dö av cancer genom tobak som föder upp en miljardindustri och stimuleras av ett beroende och massiv marknadsföring.

Hur ska man reagera?

Kan någon berätta för mig, hur jag ska reagera på den här händelsen?

Den katolska kyrkan i USA har länge anklagats för sexuella övergrepp, där minderåriga antastats och våldtagits - inte av mördare, inte av psykiskt sjuka - utan av präster!

Nu har det här åter kommit till ytan eftersom det är nära en uppgörelse i tvisten mellan kyrkan och offren.

Och det är inte ett isolerat fall eller ett par stycken, utan hundratals.

Vi talar miljardbelopp som kyrkan ska betala i skadestånd i uppgörelse.

Vi vet att de flesta krig sker med religiösa motiv. Men att sexbrott är så utbrett bland religionens budbärare är sjukt. Men ändå känns det inte helt förvånande.

Varför är jag inte förvånad? Kan någon förklara för mig, varför jag inte är överraskad av nyheten att präster idkar otukt med guds goda vilja?

Det är så absurt och sjukt! Men varför är jag inte förvånad?