Äntligen är alla kvartsfinalister klara i wimbledon.

Sex av de tio bäst seedade spelarna är kvar, och alla fyra toppseedade är kvar.

Tjecken Berdych vann mot Björkman som nu förmodligen spelat sin sista gräs-slam turnering. (läs: jag tror inte Jonas är med i wimbledon nästa år)

Federer lär vinna sin match mot Ferrero, men matchen mellan Roddick och Gasquet kan bli mycket jämnare. Båda har spelat stabilt, och Roddick är självklart favorit. Fast jag blir inte förvånad om fransmannen går vidare.

Nadal ställs mot tjecken Berdych och lär inte få några problem mot semifinalen.

Den mest intressanta matchen är annars den mellan den unge nya stjärnan Djokovic, och den coole cyprioten Baghdatis. Den fajten kan bli ruggigt intressant!

Jag tror på kvartetten Federer, Gasquet, Djokovic och Nadal till semi. Nån som sätter emot?

Deeptalk. Nu blir det politiskt deeptalk. Så var beredd.

Sedan kriget mot terrorismen började 2001 så har mycket hänt i världen, på alla plan.

Det small nästan i London nyligen, och åter kommer skräcken fram. Högsta beredskap, sökande efter de skyldiga med full styrka och antiterrorlagarna på polisens sida. Skjut först fråga sen mentaliteten är helt okej.

Har du tänkt på det, hur vår bild av världen har ändrats sedan attackerna på World Trade Center för snart sex år sedan. Inte så att vi tänker på det varje dag, men myndigheter och politiker håller oss på sträckbänken. Det kan även hända i Sverige, säger de. Men hur realistiskt är det egentligen?

Vår rädsla för det okända gör oss mottagliga för de mest fantasifulla teorierna om terrorister och hur vi preventivt kan undvika en katastrof.

 Inskränkningar i våra rättigheter, lite tummande på den personliga integriteten, telefonavlyssning och så vidare känns nödvändigt även om vi vet att det är fel.

Allt det där som nu håller på att bli verklighet kändes ju helt främmande för bara några år sedan. Som utbildad journalist ser jag med skräck på den utveckling som pågår just nu.

Och eftersom det inte finns en given skurk, så vet vi inte vad vi är rädda för. Trots det forceras det fram nya lagar i jakten på terrorister i demokratins namn.

Egentligen vet jag alldeles för lite för att uttala mig. Jag vill veta mer!  

Idag är det alldeles för svårt att bli insatt i problematiken. Vad skiljer en islamist från en muslim? Vad skiljer en sunni från en shiamuslim? Vilken roll spelar det för oss? Vad är en fanatiker, är det samma sak som potentiell terrorist? Och vad säger det, att de misstänkta attentatsmännen i London är läkare? Så mycket stora och små frågor som kanske kan förklaras. Kanske finns det inget bra svar. Men vem tillhandahåller lättförståelig information och sakliga analyser, som man inte behöver vara utrikeskorre för att förstå.

För det finns experter och sakkunniga som vet, eller tror sig veta. Det finns ett hav av åsikter, fakta och teorier, men i sållandet av dessa blir det generaliserat och förenklat. Den kritiska granskningen blir svår, och plötsligt kan påhittade uppgifter föras fram som fakta, allt i demokratins namn i kriget mot terrorismen.

Det jag säger nu är inget nytt på något sätt. Men det är ändå värt att fundera kring!

För det är ju som jag skrivit tidigare.

Media är en smutsig bransch och många är hunsade av sina respektive marknadsavdelningar. journalistisk korrekthet väger lätt mot stora rubriker som säljer lösnummer.

Om du nu känner ett behov av att veta mer, så föreslår jag DN s debattartikel. 

Kolla nu! Här kommer en triss klyschor!

Musik betyder väldigt mycket för mig. Jag har alltid lyssnat på musik, och har en väldigt bred musiksmak.

Musik kan vara ofattbart bra. Vissa låtar är så fantastiska och genialiska att jag inte vet vart jag ska ta vägen. Men så finns det de där plågorna.

De där som man skäms över. De spelas hela tiden, och de var irriterande när du hörde dem första gången, och ju populärare låten är, ju mer hatar du låten. Hur kan någon tycka om sådan skit, tänker du och nynnar med, för det går naturligtvis inte att låta bli. Banala melodier och barnsligt enkla texter som fastnar som ett mantra.

Förstår du vad jag menar?

Tänk Boten Anna. Tänk vad helst Tomas Ledin har gjort.

Föreställ dig dig själv sittandes i en tvångströja, vaggande lätt fram och åter, himlandes med ögonen för att du är nerdrogad som de i gökboet. Om du nu kan nynna på en melodi, så förstår du vad jag menar.

Såna låtar hatar jag.

Och nu har rolling stones läsare gjort en lista över världens mest irriterande låtar. Jag kan bara hålla med.

Dagensnyheters notis och Hela listan

En normal wimbledonvecka skulle vi så här dags veta vilka herrar som spelar semifinal på fredag.

Men inte i år.

Rafael Nadal blev först i onsdags förmiddags klar för åttondelsfinal (!) genom att till slut slå ut Robin Söderling.

Det är inte en enda oseedad spelare kvar i herrturneringen längre. Den sista oseedade spelaren, fransmannen Tsonga, åkte ut mot sin landsman Richard Gasquet.

Inte heller på damsidan syns några jättesensationer. Även om min Maria Sjarapova åkte på storstryk mot Venus Willams vilket kan betraktas som en skräll. Venus syster däremot, Serena åkte ut i kvarten mot världsettan och favoriten Justine Henin. Hon möter Marion Bartoli i semifinalen.

Och du som inte bryr dig om tennis, men gärna vill veta hur det går för Sverige, så kan jag meddela att Jonas Björkman spelar åttondelsfinal mot tjecken Tomas Berdych(7) på torsdagen.

Om det inte regnar förstås.

Jag har alltid varit faschinerad av siffror.

Tidtabeller, jämförpriser, poängtabeller, årtal, procent, statistik och hur mycket väger en fullvuxen elefant är information med siffror som jag tycker om, och har lätt att ta till mig.

Och nu har jag antligen ett verktyg som kan ge mig egen statistik.

Är det inte fantastiskt så säg! Den här bloggen har en omröstningsfunktion där jag kan lägga upp vilken fråga som helst, och nå de mest fantastiska slutsatser med de svar jag får. Hur kul som helst!

Synd att ingen svarar på mina omröstningar.

jag undrar vad det beror på

Häromdagen var jag i affärn och köpte mig en banan för att - om än högst tillfälligt - stilla min hunger och återfå ett normalt blodsockervärde.

Vidare gick jag förbi läskavdelningen och köpte mig en mineralvatten.

Mm, och som du förstår kära läsare, så blir det här inlägget vare sig roligare eller intressantare än så här.

Låt oss bara konstatera att banan och mineralvatten är en mindre lyckad komblination.

Jag har 13 låtar på min dator, som har regn i titeln.

Bland annat

Travis - Why Does It always Rain on Me

Frank Sinatra - Singing in The Rain

Creedens Clearwater Revival - Have You Ever Seen The Rain

Jag tänker på låtar om regn, eftersom guds piss förstör tennisfesten i Wimbledon. Som om det inte vore nog med terrorhot och en överlägsen favorit i form av Federer som promenerar mot finalen. Han behöver inte ens spela för att vinna sina matcher!

Turneringen blir rumphuggen, och jag kan tycka att den känns lite... urvattnad.

Björkman är iallafall vidare till åttondelsfinal och vi får väl se om Söderling gör honom sällskap.

Hans match mot Nadal är inne på tredje dygnet nu, och det är åter regnavbrott i ställningen 2-2 i set.

I bedjan om fortsatt spel kan vi sjunga på Creedens melankoliska Who'll stop the rain

//...and i wonder, still I wonder, Wholl stop the rain//

Idag tänkte jag bjuda på ett recept från bibelbältet.

Ta fram ett parti i kris, gärna med kristna värderingar och med ett stöd om cirka 4 procent.

Samla därefter allihop till en enda smet (partistämma) och låt koka (diskutera).

Låt det sedan jäsa några dagar och dela sedan partiet i två mindre klumpar. Den ena ska gärna vara lite extremare än det andra, för att inte riskera att attrahera för stora väljargrupper.

Lagom till valet 2010 så har du två små arga partier utanför riksdagen.

Smaklig måltid!