Toppstriden hårdnar.

Som det ser ut nu så står det mellan fyra stycken.

Men än är det inte avgjort.

Omröstningen om folkets favorit är olidligt spännande och oviss.

Jag vet, det är inte Jerringpriset det handlar om, men det är spännande iallafall.

Så lägg din röst här till höger och håll tummarna för just din favorit.

Min favoritbalska har fräschat upp sig och finns nu som dagstidning på nätet. Skillnaden mot tidigare är just att nätupplagan uppdateras "hela tiden" medan papperstidningen fortfarande landar på hallmattan på tisdagar. 

Mycket bra initiativ tycker undertecknad!

Hoppas de nu kan hålla nyhetsvärdet på en bra nivå, så vi slipper hål-i-gatan-journalistik som så ofta får utrymme i lokaltidningar.

Kents senaste singel "ingenting" låter såååå P3.

Låten är platt och intetsägande och trallvänlig och en säker radiohit.

Men bra?

Nä. Inte mycket.

Jag blir helt utom mig av förtvivlan och frustration när jag hör om Stockholms landsting som planerar ännu en prishöjning av busskortet.

Smärtgränsen är passerad för länge sedan. Men som konsument har jag inget val.

Vad är det för strukturell mobbing de utsätter oss medborgare för?

Hur kan de med gott samvete stå där och ljuga rätt in i kameran?!

Från och med 1 mars nästa år kommer ett 30-dagars busskort i Stockholm kosta 690 kronor. Det är 23 kronor om dagen. Som jämförelse kostar ett gymkort mitt i stan cirka 450 kronor i månaden. Du kan köpa 10 kilo lösgodis för 690 spänn. Du kan flyga tur och retur till Amsterdam för 690 kronor.  Eller bara ta dig till och från jobbet med buss från och med 1 mars.

Förutom de självklara argumenten för kollektivtrafik så kommer prishöjningen även innebära konsekvenser för hela trafiken. Antalet bilister kommer öka. Antalet plankare kommer öka. Förtroendet för politikerna som styr kommer definitivt inte öka.

Landstinget bör och ska subventionera kollektivtrafiken för att det är en service till medborgarna som alla har nytta av.

Att i det läget höja priset från en redan dyr nivå med 11 procent är fräckt och oförskämt, på gränsen till kriminellt.

500 spänn. Det är ett rimligt pris för ett 30 dagarskort. Det skulle kunna bli en bra slogan för vem som helst i nästa valrörelse. Jag ser en stor reklamkampanj med afficher: 500-lappen som åker 4ans buss. 500-lappen som väntar på pendeltåget i södra station. Och under en text som lovar att alla ska kunna ta sig fram i stan för 500 spänn i månaden. Och ungdomar, studenter och pensionärer får rabatt.

Förstå vilken bra kampanj. Jag skulle iallafall rösta på det partiet. På 500-lappen.

Jag förstår inte hur det gått till.

Men nu har socialdemokraterna åter tagit makten i Sundbyberg.

Vad hände med demokratin? undrar arga alliansmedlemmar.

Loophole, skrockar sossarna.

Det lät väldigt överraskande för ett år sedan, att Sundbyberg för första gången på över 80 år fick ett borgerligt styre.

En riktig fjäder i hatten för alliasen.

Men efter två märkliga avhopp i Augusti så har läget ändrats helt.

För trots att väljarna valt fram ett borgerligt styre så har (s) tagit över makten i kommunen, genom att två moderater helt plötsligt går över till andra laget.

Det är inget annat än skandal.

Ponera att jag lagt min röst på moderaterna i kommunvalet, och 53 procent av invånarna gör samma sak. Då vill jag naturligtvis att "mitt" parti står för den politik de lovat innan valet, och sen skiter jag i vem som sitter på mötet och röstar.

Att två nissar i "mitt parti" som fått plats i kommunfullmäktige väljer att gå över till oppositionspartiet ska inte på något vis ändra det faktum att jag och 53 procent av invånarna vill ha en borgerlig politik.

Helt plötsligt hamnar majoriteten av invånarna i opposition. Hur kan det vara möjligt?

Utlys omval i Sundbyberg.

Inte för min skull. Inte för borgarnas skull. Men för Sundbyberg invånares och demokratins skull.

Nu har bloggen åter fått vila i några dagar. Faktum är att jag överhuvutaget inte använt internet på fem dar. Det har jag inte haft tid till.

Om förra helgen var innehållsrik med släktingar på besök, så har den här helgen varit fullständigt galen.

Jag ska inte ger er hela historien. Eftersom jag hatar navelskådande bloggar med inbördes-beundran-dramaturgi så ser jag ingen anledning att återberätta min vecka i detalj. Men kort kan jag säga så här.

Började nytt jobb för tre veckor sedan. Blev inbjuden på styrelsekonferensresa till Manchester. Var där nu i helgen med 27 mer eller mindre främmande männsikor från en organisation jag ännu inte har förstått, för att planera kommande verksamhet.

Fyra intensiva dagar med möten, disskussioner, studiebesök, informella samtal och testunder.

Dels skulle jag lära känna dessa människor (kollegor), förstå deras olika positioner i organisationen och disskutera framtiden med dem. Dels var jag i ett främmande land med vänstertrafik och tråkig brittisk mat och spännande arkitektur och ett språk jag faktiskt behärskade.

Det var roligt, spännande, utmanande, tröttsamt, givande, slitigt, festligt, segdraget, minnesvärt och stimulerande.

 På flyget hem var jag så mosig i huvudet av alla intryck att jag somnade innan planet hunnit upp ovan molnen.

Tack och lov har jag kompledigt imorn. Då kanske jag hinner skriva lite i bloggen också.

Om sånt som är viktigt. Om annat än mitt naveludd.

Det finns en charm i debattforum där "folket" får sin röst hörd.

Speciellt om debattämnet för dagen är fildelning.

Aftonbladet har åter väckt liv i fildelningsdebatten genom en artikel där Chi An Gramfors skriver under rubriken "stöld är stöld - även på internet".

Ta dig gärna tid och läs forumsinläggen i ämnet. Det är en stor blandning av seriösa inlägg och klockren sandlåde-logik.

Jag tänkte göra ett försök och komma med ett seriöst inlägg i debatten.

För visst, vi kan alla känna sympati med artisterna. Klart de ska ha pröjs. Det finns nog ingen "nätpirat" som missunnar artisterna pengar.

Problemet med fildelning är - som jag ser det - komplext ur tre synvinklar.

Tillgången, moralen och juridiskt.

Tillgången på gratis musik är så stor att det inte är motiverat att betala 229 spänn för en fullängds CD. Speciellt när ingen längre använder CD-spelare. Oerhört gammaldags och tekniskt begränsat.

Och när en enkel mp3-fil har noll kronor i kopieringskostnad och praktiskt taget inga tenkniska begränsningar, så är det inte motiverat att betala ens fem spänn för en låt. Och framför allt inte nio eller tolv spänn, som Itunes säljer för.

Det moraliska dilemmat är bekant sedan tidigare. Alla vill gärna göra rätt för sig och betala för sig, men få har råd att göra det. Så när enkla gratisalternativ dyker upp så väger den moraliska sidan lätt.

Och det moraliska ställningstagandet för att ladda ner gratis får stöd i lagen. Det finns i praktiken ingen risk att få mer än dagsböter för "olovlig fildelning", vilket också speglar den syn på nedladdning som finns i samhället i stort.

Att göra fildelning straffbart vore att kasta två miljoner svenskar i fängelset.

Det finns en utredning ute nu som ska ta reda på om man kan använda sig av bredbandsleverantörerna för att stävja fildelning. Om det vore så, att bredbandsbolagen skulle börja jaga fildelare, så skulle många hederliga svenska medborgare få skaka galler. Och att likställa fildelning med ekobrottslingar, tjuvar och våldsmän vore helt enkelt inte schysst.

Med tanke på tillgång/efterfrågan så kan vi konstatera att tillgången är långt långt större än efterfrågan (som styr priset). det mesta tyder på att det finns ett gigantsikt systemfel, där lagstadgarna inte hunnit med i teknikens utveckling. Och det här är ett globalt problem.

Så vad händer nu?

Jag tror inte att fildelarna kommer kallas för brottslingar. Dagens fildelar kommer tvärtom bli ihågkomna som pionjärer, för att de fick till en reform för en hel branch. På samma sätt som fackrörelsen för hundra år sedan fick till bättre förhållanden på arbetsmarknaden. Musikindustrin kommer blomstra, artisterna kommer även i framtiden vara rockstjärnor och tonårsidoler. Men framför allt tror jag att vi kommer ha nya, rättvisa regler för upphovsrätten som skyddar artisten och upphovsrättsmannen samtidigt som skivbolagen får hitta på nya sätt att tjäna pengar.

Kan jag vara mer tydlig utan att skrika det rakt ut?

Nu har bloggen blivit lite åtsidosatt i några dagar. Kan bero på att vi fick besök av mina kusiner från Finland.

Det har verkligen varit fullt upp några dagar i sträck nu.

Under helgen har jag hunnit med att gå på museum, bowla, gå på hemmafest, besöka stadshuset, shoppa på outlet, gå på 24-årskalas, spela på casino, bowla igen och spela kort fram till småtimmarna.

Så värst mycket tid till bloggen fanns alltså inte.

Jag minns inte när jag senast hade så mycket upplevelser samlat på en så kort tid. Måste vara för ett och ett halvt år sedan, när jag och vännerna åkte till Japan och Sydkorea.

Då var det i och för sig snäppet extremare.

Tre galna veckor i en helt annan kultur, fullständigt lost in translation med sju av mina närmsta vänner.

Men det är förstås en helt annan historia.