Är det någon mer än jag som undrar hur demokrati ser ut?

I USA gör de tappra försök att få processen så komplicerad att folket garanterat inte har en aning om vad de röstar på.

Primärvalen i Iowa är så invecklad och - vad jag förstår - subjektivt demokratisk, att jag inte ens ska ge mig på att försöka lära mig processen utan att be CSN om studiestöd. Redan nu- nio månader innan det riktiga presidentvalet börjar penetreringen av kandidaterna som i November kommer resultera i en efterträdare till George. Förmodligen blir det en pojke, men för första gången finns en realistisk chans att det blir en flicka.

Och vad spelar det för roll hur det går i primärval, nomineringar och tv-debatter. Det amerikanska valet kommer ändå till syvende och sist avgöras i en domstol i Kalifornien...

Under hela vår uppväxt lär vi oss hur viktigt det är med demokrati och att det är vår förbannade plikt att använda oss av den lilla makten vi har.

Jag vet inte hur demokratiundervisningen ser ut i USA, men jag gissar att barnen får förstå att USA minsann är världens bästa demokrati.

Säkert.

I demokraternas egna nomineringsval som pågår just nu röstar de - med fötterna.

Jag är inte helt säker, men det var nog inte så de gamla grekerna hade tänkt sig när de uppfann demokratin...

Guldspaden är ett pris som ges ut till bästa grävande journalist.

Och jag undrar om inte Janne tar hem priset i år, igen. Ica-reportaget var lysande!

I kvällens avsnitt av Uppdrag granskning hade Janne blivit tipsad om att Ica packar om gammal köttfärs med nya datumstämplar.

Och säga vad man vill om Janne Josefsson, men hans sätt att bygga upp ett reportage är imponerande och mycket underhållande. Det handlar om allt, förarbetet, upplägget, kuriosan och genomförandet av själva scoopet.

Han använder Icas egna varumärke, som bygger på kvalitet och förtroende, för att sakta och handfast rasera den till grunden.

Nyheten är så frapperande att man omöjligt kan tro att det är sant, om det inte vore så att Janne visat oss bildbevis. ICA-medarbetaren som plockar upp gammalt kött från golvet, lyfter upp det, och packar om det med ny ettikett, är redan modern TV-historia.

Och när sedan ICAs VD står gråtfärdig i tevestudion efter inslaget och ohämmat tar på sig skulden för allt och lovar kraftfulla åtgärder, ja, då har journalistiken verkligen uppnått sitt syfte.

Jag är så trött på politiker och näringslivstoppar som fuskar och ljuger, att det för en gångs skull känns bra att ett företag kan stå för att de gjort fel och dessutom är villiga att ändra sig.

ICA ska skämmas. Mycket och länge. Men sedan ska de ha heder för att de faktiskt ställer sig rakryggade och visar på bättring.

Mot slutet av programmet bad Janne fler ICA-anställda höra av sig med synpunkter till programmet. Hur utbrett är fusket? Vad säger Coop?

Vi lär få höra fler turer i den här soppan!

Och sen får vi höra janne ta emot guldspaden, igen.

Nu ska jag skriva ett inlägg om facebook. Så har jag sagt det jag har att säga om det, och behöver aldrig prata om det igen.

Jag har ett facebook-konto. Jag skäms för det och jag ångrar mig varje dag. Men jag har facebook och gjort är gjort och är synnerlilgen svårt att få ogjort eftersom facebook-kontot visat sig vara väldigt svårt att ta bort.

Jag hatar facebook, och använder det så lite som möjligt.

Jag vet, hata är ett stark ord, men de känslor som bubblar upp inom mig när jag närmar mig facebook är... hat.

Inte nog med att användarlicensen är ett slavkontrakt. Alla accepterar det!

För mig är det obegripligt att 55 miljoner människor(!) så lättvindigt och nonchalant går med på att ge bort alla rättigheter till bilder och texter till ett okänt företag med ytterst tveksam affärsmoral.

Att sedan "alla" kan se mina uppgifter och bilder är knappast något som skyddar min integritet...

Låt mig här och nu understryka att jag personligen lagt upp en ende sketen bild på facebook, och det är en profilbild på mig själv. Skulle aldrig vilja ge bort bilder på det sätt som folk gör idag.

Facebook är ett ytligt forum för ytliga männsikor, där antalet "vänner" blir en statussymbol, och där man uttrycker sig med smileys, låtsasdrinkar och fåniga you-tube-klipp som man kommenterar med en klatschig one-liner, typ "kolla in den där snubben. Han är helvild asså! ;)"

Jag kanske är gammaldags och bakåtsträvande. Men jag träffar hellre mina vänner face to face än att skicka smileys.

Den som vill försvara facebook, kan nu säga att man minsann inte kan träffa vänner face to face om de bor i indien, på irland eller Ingarö. Nä, då kan facebook vara ett bra forum att hålla sig uppdaterad med vänner som lever någonannanstans. Det gör hursomhelst inte facebook mindre ytligt.

Återigen - den som vill försvara facebook kan också gå med på ytligheten. ytliga kontakter och ytliga vänner behövs också. Alla kan inte vara bästisar (eller som det heter på facebook - top friends).

Och den som inte har några top friends, det vill säga inga "vänner", är... jag vet inte vad det heter på facebook, men i verkliga livet finns ett ord för den som inga vänner har. Mobbad.

Tanken med Facebook är bra. Ett community där det är löjligt enkelt att hålla sig ajour med vad som händer med ens vänner.

Men där tar det roliga slut. Baksidan av myntet - slavkontrakt, blottad integritet - gör att priset blir för högt.

Jag vill inte sitta i knät på ett företag som säljer mina vänner och åsikter till företag i form av riktad reklam som jag inte vill ha.

Usch, jag hatar facebook.

Låt mig aldrig behöva prata om det igen.

Och säg inget till mina "vänner" på facebook.

De skulle ba´ dööö om de visste, asså!

Jag tror rubriken för det här inlägget får bli tendens.

För jag har länge undrat hur det är möjligt att aftonbladet tjänar så mycket pengar. Och kanke är det så, att aftonbladet inte alls är så lukrativt.

Min känsla är att man inte i all evighet kan sälja smörja till folket bara för att det är gratis. Det är därför jag inte förvånas över den artikel som kom upp i resume.

Kort och förenklat handlar det om att schibstedt börjar visa upp röda siffror.

Det är inte aftonbladet i sig som går dåligt. Ännu.

Däremot så börjar notan för aftonbladets (Schibstedt) mindre lyckade satsningar att strömma in.

TV7, webb-TV, och punktSE är tre exempel på nya satsningar som Aftonbladet gjort på kort tid.

Och det är klart att satsningar på nya saker ska uppmuntras.

Men jag har varit skeptisk ända från början. Dels av personliga skäl. Jag tycker aftonbladet i sig har orättvist mycket mediemakt, med tanke på att de ägnar mer tid åt att bevaka Idol och Allsvenskan än tredje världen och granskning av makten.

När de nu kan bevaka idol både i tidningar, webbradio, teve och på nätet så bllir det för mycket. Hur ska vi stackars konsumenter värja oss?

Problemet är nämligen, att det mesta av aftonbladets material är "gratis", det vill säga reklamfinansierat.

Metro är världsledande på "gratis". Utan tvekan. De har skapat en unik plattform där nyheter bli tillgänglig för alla. Som dessutom har en aktiv redaktion och egna storys.

PunktSE är bara en skräpvariant av aftonbladet, som saknar nyhetsvärdeing och läsvärde. Som dessutom går med brakförlust varje månad.

Jag tror folk tröttnar på det aftonbladets mediehus producerar. För den är ytlig, icke kvalitativ och helt beroende av reklamfinansiering.

Inget jag efterfrågar, iallafall.

Ibland blir jag så arg på politiker som gör och säger dumma saker att jag inte ens orkar reagera eller kommentera.

Så.

Istället lägger jag fram två av varandra helt oberoende nyheter och lämnar dömandet åt dig.

1: Allianspartierna har kommit överrens om att förbjuda religiösa inslag i skolan för att "skydda eleverna mot varje form av fundamentalism" ,säger Jan Björklund enligt dn.se.

2: Glappet mellan oppositionen och alliansen fortsätter vara stort. moderaterna har tappat var åttonde väljare sedan valet. (kd) hamnar under 4 procentsspärren och oppositionen får 53.3 procent av rösterna, medan alliansen hamnar på 39%, allt enligt en undersökning av svd/sifo.

På lördag kommer hundratals, kanske tusentals människor, främst ungdomar, ge sig ut på gator och torg med röda band och insamlingsbössa i handen.

Ge dem en slant. Det förtjänar de.

Återigen är det dags för "världens barn insamling" med efterföljande gala på SVT.

Och innan du fnyser åt "ungjävlarna som tigger" och ger dem att  ilskna blickar för att de räds be om just dina pengar, så tänk på att de faktiskt gör en god gärning.

En cyniker som jag själv har alltid varit skeptisk till insamlingsbössor. Det känns som att det är ganska många mellanhänder som nallar ur insamlingsbössan utan att världens barn ens ser röken av några pengar.

Men klandra inte de ungdomar som står där ute på lördag och skramlar.

De har fortfarande kvar tron att världen är god. De tror att det finns möjligheter att påverka. De har hoppet kvar.

Och så länge de har tron och viljan att engagera sig, så finns hoppet för att världen kan bli både bättre och mer rättvis.

Så lägg en slant i bössan för världens barn. Även om det är en bortkastad peng, så är din slant ett bevis för att hoppet finns. 

Och för alla er som faktiskt tror att alla pengar går till välgörenhet och att världen är god, vill jag bara be om ursäkt att jag sitter här och ljuger.

Jag kan inte direkt påstå att jag känner mig optimistisk efter att ha lyssnat på sveriges två mäktigaste partiledare i en timmes direktsändning.Jag tycker debatten var tråkig. Och då ska ni veta, att jag ingalunda föraktar politiken eller politikerna. Men efter en sådan här tillställning (partiledaredebatten i AGENDA) förstår jag att politikerföraktet i samhället finns, och ökar.Både Mona och Fredrik schabloniserar folket till en grå massa, bestående av - i ena fallet - sjuka ensamstående mammor som betalar för de rikas skattesänkningar, och i andra fallet av föredetta arbetslösa som är jätteglada när de äntligen får gå till jobbet, och dessutom får lägre skatt.Gissa själv vem som framför vilken schablon.Men jag tror inte att Mona och Fredrik egentligen ens bryr sig om de här grupperna. De använder dem endast i retoriskt syfte.Faktum är att jag - rent partipolitiskt - inte bryr mig så mycket om vilket partiblock som styr Sverige. Det som skrämmer mig är att inte ens partiledarna verkar bry sig.jag menar, det saknas visioner. Varken Mona eller Fredrik visar känslor, passion eller ens ett uns av engagemang. Men de pratar fint om rättvisa.Scenen är den samma som den varit i flera år. Fast Göran har bytts ut mot Toblerone-Mona, och Freddan, ja han pratar om Sverige, sänkta skatter och jobb, jobb, jobb precis som förr. Som om han fortfarande satt i opposition.Ibland fastnar de i rena teknikaliteter när de försöker fördjupa debatten. Procentsatser, statistik och siffror. Säkert viktigt men ack så ointressant teveunderhållning.Men det är klart, politik behöver inte vara underhållande. Huvudsaken är ju trots allt att politiken som drivs är rättvis, demokratisk och bra för medborgarna.Och det är där det stora problemet finns, som jag ser det.Medborgarnas mandat till samhället är högst marginellt, då vi alltföroftast tvingas välja mellan två dåliga alternativ. Pest eller kolera. (s) eller (m).Och det här kallas för demokrati. En gång var fjärde år.Nu skulle jag vilja sväva iväg ännu mer och skriva nåt om hur det svenska samhället systematiskt urholkar demokratin för att skydda blockpolitiken. Hur gamla partier genom urgamla mandat och mångmiljonbidrag behåller greppet om makten, medan nya partier effektivt och systematiskt kvävs ihjäl.Men jag ska inte sväva iväg mer. Det vore förmätet av mig eftersom jag inte sitter på tillräckligt med fakta. Men känslan jag har efter dagens debatt är misströstan.Inte för att vi i Sverige är på väg utför. Men för att världen i stort är full av orättvisor som politikerna fullständigt skiter i. Jag tänker på Burma, Darfur, Belarus, till exempel.Riktiga länder med riktiga problem. Vi snackar krig, svält, militärdiktaturer och storskalig korruption.I Sverige pratar Mona och Fredrik om pensionssystem och a-kassa, som om det spelade någon roll.Det är klart det också spelar roll! Men till vilket pris ska vi disskutera privatiseringar, när halva världens folk fortfarande lever i fattigdom?klart demokration är urholkad. Och så har freddan och Mona mage att stå och prata om rättvisa.Klart föraktet mot politikerna ökar när de står där och ljuger.

Partiledarna Mona Sahlin och Fredrik Reinfeldt debatterar på Agenda ikväll.

På förhand känns som att mycket av kommande halvårets politiska agenda kommer sättas ikväll. Nu, mer än tidigare blir motsättningarna mellan partierna tydligt.

Jag ska inte säga att det blir en spännande debatt, men det blir intressant att höra vad de har att säga. Och framförallt, visst är det faschinerande hur samma verklighet kan upplevas så olika.