Alla inlägg under oktober 2007
jag tänkte ge mig på ett försök att definera sandlådelogiken.
Men du kanske har en annan defnition?
Jag har använt mig av ordet sandlådelogik tidigare också. Politiker är generellt duktiga på sandlådelogik när de debatterar. Istället för att svara på en direkt fråga så hoppar de på sin motståndare med motangrepp, och försummar på vägen sakfrågan fullständigt. De ger ett svar, men sakfrågan förblir obesvarad.
Man kan tycka att det är ett förkastligt sätt att argumentera på. Man kan också säga att de är duktiga politiker.
Det beror på hur man ser på det.
Sandlådelogik används annars oftast när man disskuterar frågor som fildelning ("om det finns gratis tänker inte jag betala") eller har gräl som urartar ("Det var han som började!").
Sandlådelogik är - enligt min mening - en småsint eller ofullständig tankebana. Som verbal pajkastning.
Kanske har man tappat perspektivet. Kanske har man tappat bort sakfrågan och ägnar sig åt personangrepp.
Men om man sätter sakfrågan i perspektiv är det lättare att komma åt kärnan i frågeställningen.
Håller du med mig? Jag ser gärna fler och bättre definitioner på begreppet!
Nu till något helt annat och i sammanhanget mycket viktigare.
journalisten.se skriver att det finns bevis för att militärdiktaturen i Burma är kriminell.
Men det visste vi ju redan. Att det finns bevis kan däremot vara bra i en framtida krigsrättegång, om det nu kommer så långt.
Dokumenterad avrättning av journalister torde vara tillräckligt för att världen ska reagera kraftigt.
Eller?
Det kanske krävs "massförstörelsevapen" och tonvis med olja för att världen ska reagera mot en vidrig diktatur.
Perspektiv var det vi talade om.
Igår fick jag möjligheten att lyssna på Maria Söderberg, en författare och fotograf som engagerat sig i Vitryssland. Framförallt har hon fokuserat på den misär som drabbar barn och unga i Belarus.
Trafficking, prostitution, drogmissbruk, misshandel...
Det är en dyster bild hon målar upp när hon berättar om det Belarus som hon arbetar med.
Dels är det fattigt, men framförallt så är det hjälplöst tillstånd. Det finns ingen som vill ta tag i de enorma problem som finns där. Ingen vill ta ansvar. För den som tar ansvar kan även bli kritiserad. Och ingen vill ju bli kritiserad.
Och hopplösheten. Den som så tydligt kommer fram när vi börjar fundera över vad vi kan göra åt situationen.
- Vi kan bara stå på åskådarläktaren. Vreden måste komma underifrån. Det är folket själva som måste reagera, säger Maria Söderberg.
- Men vi måste ändå visa att vi bryr oss. Det är viktigt.
Läs gärna om Maria Söderbergs engagemang i Belarus på vitryssland.nu.
Ibland känner jag mig så maktlös.
Jag blir förbannad. Jag blir arg, ledsen, besviken, sårad, och allt jag tror på... Allt gott jag tror om världen bara raseras.
Genom DN berättar Liselotte Agerlid om hur juntan krossade motståndet i Burma. I artikeln berättar hon om hur militären med 400 000 man(!) fick full befogenhet att slå ner demonstranterna.
- Vi kommer nog aldrig få bekräftat antalet dödsfall, säger Liselotte.
Jag tappar allt förtroende för världen, som låter det här ske.
Men jag har inte tappat hoppet. Det finns fortfarande möjligheter för världen att agera. Nu närmast genom en FN konferens som ägnas helt åt Burma.
Hoppas de kan få allt prat att bli handling. Jag menar, prata är de duktiga på i FN. Visa handlingskraft också!
Fortsättning lär följa.
Den första måndagen i oktober är av tradition känt som internationella barndagen i Sverige. Tyvärr är det bara ännu ett tecken på att vi inte tar barnen på allvar.
Tyskland försvarade sitt VM-guld när de vann finalen mot Brasilien på söndagen. 2-0. Birgitte Prinz var som vanligt guldmakerska för tyskarna.
Och självklart satt du klistrad framför teven och såg hela matchen med stor spänning?
Nä, förmodligen visste du knappt att det varit fotbolls-VM nu. Sådär i förbifarten noterade du kanske att Sverige förlorade mot USA i gruppspelet och missade avancemang. Men att det varit final, det hade du nog ingen koll på. Orka bry sig, liksom.
Visst är det synd att fotbollsdamerna inte får samma uppmärksamhet som herrarna. Men så ser världen ut 2007.
Samma orättvisa kan vi applicera på hur vi firar olika bemärkelsedagar och högtider.
Midsommar och julafton är ganska enkla dagar att fira. Nyår och påsk lika så. Det finns en inpräntad tradition kring att samla familjen och äta gott, ge klappar till varandra eller fyra av raketer och hoppa groda runt stången.
Men så kommer en dag som denna. I kalendern står det internationella barndagen, och ingen vet riktigt vad det innebär. Det kan man ju inte fira. Jag menar, hur ska vi vuxna människor fira barndagen? Det går ju inte. Nä, tacka vet jag kanelbullens dag och fettisdagen. Då kan man döva samvetet med strösocker eller mandelmassa på degklumpar. Men hur sjutton ska vi fira barndagen? Ska vi ge dem presenter eller vadå?
Jag hoppas du redan förstått den ironiska tonen i mitt resonemang.
FN instiftade barndagen redan 1954 för att uppmärksamma barns situation världen över. Tanken är att öka förståelsen mellan barn och ägna dagen åt aktiviteter som främjar barn i FNs anda.
Jag tycker vi ska ta det här på största allvar. Det finns alldeles för mycket orättvisa och elände som drabbar barn världen över, men även i vårt land.
Visst är det synd att kanelbullens dag får mer uppmärksamhet än internationella barndagen. Men så ser världen ut 2007.
Må | Ti | On | To | Fr | Lö | Sö | |||
1 | 2 | 3 |
4 |
5 | 6 |
7 | |||
8 | 9 |
10 | 11 | 12 |
13 |
14 | |||
15 | 16 |
17 |
18 |
19 |
20 | 21 | |||
22 |
23 |
24 |
25 |
26 |
27 | 28 |
|||
29 |
30 |
31 |
|||||||
|