Jag kan inte direkt påstå att jag känner mig optimistisk efter att ha lyssnat på sveriges två mäktigaste partiledare i en timmes direktsändning.Jag tycker debatten var tråkig. Och då ska ni veta, att jag ingalunda föraktar politiken eller politikerna. Men efter en sådan här tillställning (partiledaredebatten i AGENDA) förstår jag att politikerföraktet i samhället finns, och ökar.Både Mona och Fredrik schabloniserar folket till en grå massa, bestående av - i ena fallet - sjuka ensamstående mammor som betalar för de rikas skattesänkningar, och i andra fallet av föredetta arbetslösa som är jätteglada när de äntligen får gå till jobbet, och dessutom får lägre skatt.Gissa själv vem som framför vilken schablon.Men jag tror inte att Mona och Fredrik egentligen ens bryr sig om de här grupperna. De använder dem endast i retoriskt syfte.Faktum är att jag - rent partipolitiskt - inte bryr mig så mycket om vilket partiblock som styr Sverige. Det som skrämmer mig är att inte ens partiledarna verkar bry sig.jag menar, det saknas visioner. Varken Mona eller Fredrik visar känslor, passion eller ens ett uns av engagemang. Men de pratar fint om rättvisa.Scenen är den samma som den varit i flera år. Fast Göran har bytts ut mot Toblerone-Mona, och Freddan, ja han pratar om Sverige, sänkta skatter och jobb, jobb, jobb precis som förr. Som om han fortfarande satt i opposition.Ibland fastnar de i rena teknikaliteter när de försöker fördjupa debatten. Procentsatser, statistik och siffror. Säkert viktigt men ack så ointressant teveunderhållning.Men det är klart, politik behöver inte vara underhållande. Huvudsaken är ju trots allt att politiken som drivs är rättvis, demokratisk och bra för medborgarna.Och det är där det stora problemet finns, som jag ser det.Medborgarnas mandat till samhället är högst marginellt, då vi alltföroftast tvingas välja mellan två dåliga alternativ. Pest eller kolera. (s) eller (m).Och det här kallas för demokrati. En gång var fjärde år.Nu skulle jag vilja sväva iväg ännu mer och skriva nåt om hur det svenska samhället systematiskt urholkar demokratin för att skydda blockpolitiken. Hur gamla partier genom urgamla mandat och mångmiljonbidrag behåller greppet om makten, medan nya partier effektivt och systematiskt kvävs ihjäl.Men jag ska inte sväva iväg mer. Det vore förmätet av mig eftersom jag inte sitter på tillräckligt med fakta. Men känslan jag har efter dagens debatt är misströstan.Inte för att vi i Sverige är på väg utför. Men för att världen i stort är full av orättvisor som politikerna fullständigt skiter i. Jag tänker på Burma, Darfur, Belarus, till exempel.Riktiga länder med riktiga problem. Vi snackar krig, svält, militärdiktaturer och storskalig korruption.I Sverige pratar Mona och Fredrik om pensionssystem och a-kassa, som om det spelade någon roll.Det är klart det också spelar roll! Men till vilket pris ska vi disskutera privatiseringar, när halva världens folk fortfarande lever i fattigdom?klart demokration är urholkad. Och så har freddan och Mona mage att stå och prata om rättvisa.Klart föraktet mot politikerna ökar när de står där och ljuger.

Partiledarna Mona Sahlin och Fredrik Reinfeldt debatterar på Agenda ikväll.

På förhand känns som att mycket av kommande halvårets politiska agenda kommer sättas ikväll. Nu, mer än tidigare blir motsättningarna mellan partierna tydligt.

Jag ska inte säga att det blir en spännande debatt, men det blir intressant att höra vad de har att säga. Och framförallt, visst är det faschinerande hur samma verklighet kan upplevas så olika.