Ibland känner jag mig så maktlös.

Jag blir förbannad. Jag blir arg, ledsen, besviken, sårad, och allt jag tror på... Allt gott jag tror om världen bara raseras.

Genom DN berättar Liselotte Agerlid om hur juntan krossade motståndet i Burma. I artikeln berättar hon om hur militären med 400 000 man(!) fick full befogenhet att slå ner demonstranterna.

- Vi kommer nog aldrig få bekräftat antalet dödsfall, säger Liselotte.

Jag tappar allt förtroende för världen, som låter det här ske.

Men jag har inte tappat hoppet. Det finns fortfarande möjligheter för världen att agera. Nu närmast genom en FN konferens som ägnas helt åt Burma.

Hoppas de kan få allt prat att bli handling. Jag menar, prata är de duktiga på i FN. Visa handlingskraft också!

Fortsättning lär följa.

Den första måndagen i oktober är av tradition känt som internationella barndagen i Sverige. Tyvärr är det bara ännu ett tecken på att vi inte tar barnen på allvar.

Tyskland försvarade sitt VM-guld när de vann finalen mot Brasilien på söndagen. 2-0. Birgitte Prinz var som vanligt guldmakerska för tyskarna.

Och självklart satt du klistrad framför teven och såg hela matchen med stor spänning?

Nä, förmodligen visste du knappt att det varit fotbolls-VM nu. Sådär i förbifarten noterade du kanske att Sverige förlorade mot USA i gruppspelet och missade avancemang. Men att det varit final, det hade du nog ingen koll på. Orka bry sig, liksom.

Visst är det synd att fotbollsdamerna inte får samma uppmärksamhet som herrarna. Men så ser världen ut 2007.

Samma orättvisa kan vi applicera på hur vi firar olika bemärkelsedagar och högtider.

Midsommar och julafton är ganska enkla dagar att fira. Nyår och påsk lika så. Det finns en inpräntad tradition kring att samla familjen och äta gott, ge klappar till varandra eller fyra av raketer och hoppa groda runt stången.

Men så kommer en dag som denna. I kalendern står det internationella barndagen, och ingen vet riktigt vad det innebär. Det kan man ju inte fira. Jag menar, hur ska vi vuxna människor fira barndagen? Det går ju inte. Nä, tacka vet jag kanelbullens dag och fettisdagen. Då kan man döva samvetet med strösocker eller mandelmassa på degklumpar. Men hur sjutton ska vi fira barndagen? Ska vi ge dem presenter eller vadå?

Jag hoppas du redan förstått den ironiska tonen i mitt resonemang.

FN instiftade barndagen redan 1954 för att uppmärksamma barns situation världen över. Tanken är att öka förståelsen mellan barn och ägna dagen åt aktiviteter som främjar barn i FNs anda.

Jag tycker vi ska ta det här på största allvar. Det finns alldeles för mycket orättvisa och elände som drabbar barn världen över, men även i vårt land.

Visst är det synd att kanelbullens dag får mer uppmärksamhet än internationella barndagen. Men så ser världen ut 2007.