Tack alla ni som varit med och röstat på din favorit i min omröstning om idrottare.

Efter en månads röstande gick Susanna Kallur till historien som segrare i min omröstning. Med över 30% av rösterna var hon klar etta, före Zlatan på drygt 22 %.

Jag vet inte om det är ett tydligt fenomen, eller om jag bara fått för mig något. Men det verkar som att folk engagerar sig igen.

Stödet för folket i Burma kanske är på riktigt och inte bara ett politisk korrekt ställningstagande. Den kommande manifestationen mot ungdomsvåldet som ska hållas på fredag är så upphaussad att Kungsträdgården inte upplevt något liknande sedan almarna skulle försvaras.

Till och med MTV ska bryta sändningarna för en tyst minut för att visa sitt stöd.

Och så dessa galor för rosa bandet och på lördag för världens barn. Kellogs skänker pengar och färgar om sina förpackningar. Globen färgas rosa.

Välgörenhet har alltid varit bra reklam, men min känsla är att det finns ett större engagemang nu än för några år sedan.

Det är i sig positivt att vi visar engagemang, för det visar på att vi är medvetna. Klimathotet, cancerforskning och manifestationer mot ungdomsvåld. Män som aktivt tar avstånd från misshandel av kvinnor.

Listan kan göras lång. Och kan något av detta engagemang övergå till handling, och leda till förbättring, så har vi lyckats. Att göra folk medvetna om problem och sätta ner foten kan räcka långt. Att visa att det här är oacceptabelt. Att visa att vi bryr oss. Det är inte allt, men det är en bra bit på vägen.

Världen blir helt enkelt en lite bättre plats att leva på.

junta: En sammankomst av en mindre grupp människor. Junta används vanligen i betydelsen militärjunta, en regering som tillsatts efter en militärkupp. I internationellt språkbruk en liten grupp med gemensamma mål, oftast militärer, som efter en väpnad kupp diktatoriskt leder ett land.

aktuell: I allra högsta grad. Fråga Burmeserna. Juntan som styr i Burma är allt annat än demokratisk och human. Varje dag kommer nya rapporter om grymma övergrepp som diktaturen riktar mot sin egen befolkning.

kommentar: Världen är orättvis.

Men när världen bara tittar på utvecklingen i Burma, som det voro en actionfilm, i väntan på att Hjälten ska komma och slå juntaledaren på käften och droppa en oneliner, då är världen väldigt elak.

Folket i Burma har med all tydlighet i världen sagt vad de tycker om den styrande juntan. Och juntan har med grymma metoder illustrerat vad de tycker om det egna folket och - för all del - utländska journalister.

På lördag kommer hundratals, kanske tusentals människor, främst ungdomar, ge sig ut på gator och torg med röda band och insamlingsbössa i handen.

Ge dem en slant. Det förtjänar de.

Återigen är det dags för "världens barn insamling" med efterföljande gala på SVT.

Och innan du fnyser åt "ungjävlarna som tigger" och ger dem att  ilskna blickar för att de räds be om just dina pengar, så tänk på att de faktiskt gör en god gärning.

En cyniker som jag själv har alltid varit skeptisk till insamlingsbössor. Det känns som att det är ganska många mellanhänder som nallar ur insamlingsbössan utan att världens barn ens ser röken av några pengar.

Men klandra inte de ungdomar som står där ute på lördag och skramlar.

De har fortfarande kvar tron att världen är god. De tror att det finns möjligheter att påverka. De har hoppet kvar.

Och så länge de har tron och viljan att engagera sig, så finns hoppet för att världen kan bli både bättre och mer rättvis.

Så lägg en slant i bössan för världens barn. Även om det är en bortkastad peng, så är din slant ett bevis för att hoppet finns. 

Och för alla er som faktiskt tror att alla pengar går till välgörenhet och att världen är god, vill jag bara be om ursäkt att jag sitter här och ljuger.

Jag har egentligen inte mycket till övers för Allsvenskan i fotboll. Men nu är allsvenskan ganska intressant, även utan
för fotbollsplanen. Med två omgångar kvar av Allsvenskan så står det m
ellan tre lag. Det är IFK Göteborg, Djurgården och Kalmar som slåss om pokalen.

AIK sågs länge som en av favoriterna till guldet, men efter två dåliga matcher har de nu i praktiken ingen chans på guldet. Men de kan fortfarande påverka utgången av guldstriden, eftersom de har IFK Göteborg kvar att möta.

Om IFK vinner mot AIK så har blåvitt allt i egna händer. Det motsatta scenariot, att AIK skulle vinna mot Göteborg, skulle innebära att Djurgården kan få guldet. Därför kräver nu en del AIK-fans att det egna laget ska göra en läggmatch.

Jag tycker det är en djupt olycklig och osportslig
 attityd som rättfärdigar fusk och osportslighet. 

Och på tal om känslor; bajens fans har än en gång 
skämt ut sig.

Klart publiken blir frustrerad när laget spelar då
ligt och ligger under med 0-2.

Men det rättfärdigar aldrig våld mot spelare eller
 domare.

Aldrig.

Därför är det inte mer än rätt att låta Hammarby s
pela sina kommande hemmamatcher inför tomma läktare. 

Viulket straff som än delas ut så måste hederliga fans fortsätta visa sin support för det egna laget. Bäst genom att fortsätta gå på fotbollsmatcher och delta till en god stämning på läktaren. Utan att kasta mynt på domarna.

Låt aldrig idioterna vinna.

Jag kan inte direkt påstå att jag känner mig optimistisk efter att ha lyssnat på sveriges två mäktigaste partiledare i en timmes direktsändning.Jag tycker debatten var tråkig. Och då ska ni veta, att jag ingalunda föraktar politiken eller politikerna. Men efter en sådan här tillställning (partiledaredebatten i AGENDA) förstår jag att politikerföraktet i samhället finns, och ökar.Både Mona och Fredrik schabloniserar folket till en grå massa, bestående av - i ena fallet - sjuka ensamstående mammor som betalar för de rikas skattesänkningar, och i andra fallet av föredetta arbetslösa som är jätteglada när de äntligen får gå till jobbet, och dessutom får lägre skatt.Gissa själv vem som framför vilken schablon.Men jag tror inte att Mona och Fredrik egentligen ens bryr sig om de här grupperna. De använder dem endast i retoriskt syfte.Faktum är att jag - rent partipolitiskt - inte bryr mig så mycket om vilket partiblock som styr Sverige. Det som skrämmer mig är att inte ens partiledarna verkar bry sig.jag menar, det saknas visioner. Varken Mona eller Fredrik visar känslor, passion eller ens ett uns av engagemang. Men de pratar fint om rättvisa.Scenen är den samma som den varit i flera år. Fast Göran har bytts ut mot Toblerone-Mona, och Freddan, ja han pratar om Sverige, sänkta skatter och jobb, jobb, jobb precis som förr. Som om han fortfarande satt i opposition.Ibland fastnar de i rena teknikaliteter när de försöker fördjupa debatten. Procentsatser, statistik och siffror. Säkert viktigt men ack så ointressant teveunderhållning.Men det är klart, politik behöver inte vara underhållande. Huvudsaken är ju trots allt att politiken som drivs är rättvis, demokratisk och bra för medborgarna.Och det är där det stora problemet finns, som jag ser det.Medborgarnas mandat till samhället är högst marginellt, då vi alltföroftast tvingas välja mellan två dåliga alternativ. Pest eller kolera. (s) eller (m).Och det här kallas för demokrati. En gång var fjärde år.Nu skulle jag vilja sväva iväg ännu mer och skriva nåt om hur det svenska samhället systematiskt urholkar demokratin för att skydda blockpolitiken. Hur gamla partier genom urgamla mandat och mångmiljonbidrag behåller greppet om makten, medan nya partier effektivt och systematiskt kvävs ihjäl.Men jag ska inte sväva iväg mer. Det vore förmätet av mig eftersom jag inte sitter på tillräckligt med fakta. Men känslan jag har efter dagens debatt är misströstan.Inte för att vi i Sverige är på väg utför. Men för att världen i stort är full av orättvisor som politikerna fullständigt skiter i. Jag tänker på Burma, Darfur, Belarus, till exempel.Riktiga länder med riktiga problem. Vi snackar krig, svält, militärdiktaturer och storskalig korruption.I Sverige pratar Mona och Fredrik om pensionssystem och a-kassa, som om det spelade någon roll.Det är klart det också spelar roll! Men till vilket pris ska vi disskutera privatiseringar, när halva världens folk fortfarande lever i fattigdom?klart demokration är urholkad. Och så har freddan och Mona mage att stå och prata om rättvisa.Klart föraktet mot politikerna ökar när de står där och ljuger.

Partiledarna Mona Sahlin och Fredrik Reinfeldt debatterar på Agenda ikväll.

På förhand känns som att mycket av kommande halvårets politiska agenda kommer sättas ikväll. Nu, mer än tidigare blir motsättningarna mellan partierna tydligt.

Jag ska inte säga att det blir en spännande debatt, men det blir intressant att höra vad de har att säga. Och framförallt, visst är det faschinerande hur samma verklighet kan upplevas så olika.

Jag skrev i tidigare inlägg en jämförelse mellan olika bemärkelsedagar, och raljerade över att kanelbullens dag fått mer uppmärksamhet än internationella barndagen. Nu finns det bevis för att kanelbullens dag ÄR större än internationella barndagen.

Nåja, om nu google kan räknas som bevis.

En sökning på "kanelbullens dag" ger 209 000 träffar, vilket får anses vara en hög siffra. "Internationella barndagen" ger bara 54 100 träffar. Om vi tar bort ordet Internationell, så får vi ändå bara 75 900 träffar, alltså tre gånger färre än kanelbullens dag.

En del av problemet med barndagen tror jag är att vi inte vet riktigt hur det ska uppmärksammas. Jag dryftade detta perspektiv med en av mina kollegor, som genast kom med ett förslag.

-Kan vi inte slå ihop kanelbullens dag och internationella barndagen, och bjuda alla barn på bullar?

Det vore väl nåt för kidsen! Rena rama julafton. Här kan vi snacka tradition med potential.

Vi firar en god sak - med godsaker.