Att första maj har tappat betydelse som arbetarrörelsens högtidsdag är en uppenbar trend. Och det är ett gott tecken. Inte ska vi protestera för sakens skull. 

Förskjutningen av demokratin från folket till ekonomin sätter tydliga spår en dag som denna.

Att gå ut och protestera kan inte kännas meningsfullt för medborgare i ett samhälle som redan har det gott ställt. Faktum är att det vore fånigt att protestera för ännu bättre villkor, när problemen är så mycket större på andra håll i världen.

Betänk att hundratals miljoner människor lever i extrem fattigdom även 2008. Att i det läget gå ut och protestera på första maj för - låt säga - arbetstidsförkortning, vore bara förmätet.

Det är väl i princip bara Vänsterpartiet som tar första maj på allvar här i Stockholm. Socialdemokraterna har också ett tåg, men det ser mer ut som en ideologisk pliktskyldig markering, snarare än en faktisk manifestation. Och det är ju självklart att (v) protesterar mest. Det är ju de som har svårast att förlika sig med demokratiförskjutningen från folket till ekonomin.

Egentligen är det här bara fri spekulation. Det finns säkert många som frotfarande tar första maj-firandet på största allvar.

Men seriöst, är det inte hyckleri att hävda vår rätt till att få det bättre, när vi fortfarande varje dag bidrar till att behålla de globala orättvisorna?