Nu ska jag skriva ett inlägg om facebook. Så har jag sagt det jag har att säga om det, och behöver aldrig prata om det igen.

Jag har ett facebook-konto. Jag skäms för det och jag ångrar mig varje dag. Men jag har facebook och gjort är gjort och är synnerlilgen svårt att få ogjort eftersom facebook-kontot visat sig vara väldigt svårt att ta bort.

Jag hatar facebook, och använder det så lite som möjligt.

Jag vet, hata är ett stark ord, men de känslor som bubblar upp inom mig när jag närmar mig facebook är... hat.

Inte nog med att användarlicensen är ett slavkontrakt. Alla accepterar det!

För mig är det obegripligt att 55 miljoner människor(!) så lättvindigt och nonchalant går med på att ge bort alla rättigheter till bilder och texter till ett okänt företag med ytterst tveksam affärsmoral.

Att sedan "alla" kan se mina uppgifter och bilder är knappast något som skyddar min integritet...

Låt mig här och nu understryka att jag personligen lagt upp en ende sketen bild på facebook, och det är en profilbild på mig själv. Skulle aldrig vilja ge bort bilder på det sätt som folk gör idag.

Facebook är ett ytligt forum för ytliga männsikor, där antalet "vänner" blir en statussymbol, och där man uttrycker sig med smileys, låtsasdrinkar och fåniga you-tube-klipp som man kommenterar med en klatschig one-liner, typ "kolla in den där snubben. Han är helvild asså! ;)"

Jag kanske är gammaldags och bakåtsträvande. Men jag träffar hellre mina vänner face to face än att skicka smileys.

Den som vill försvara facebook, kan nu säga att man minsann inte kan träffa vänner face to face om de bor i indien, på irland eller Ingarö. Nä, då kan facebook vara ett bra forum att hålla sig uppdaterad med vänner som lever någonannanstans. Det gör hursomhelst inte facebook mindre ytligt.

Återigen - den som vill försvara facebook kan också gå med på ytligheten. ytliga kontakter och ytliga vänner behövs också. Alla kan inte vara bästisar (eller som det heter på facebook - top friends).

Och den som inte har några top friends, det vill säga inga "vänner", är... jag vet inte vad det heter på facebook, men i verkliga livet finns ett ord för den som inga vänner har. Mobbad.

Tanken med Facebook är bra. Ett community där det är löjligt enkelt att hålla sig ajour med vad som händer med ens vänner.

Men där tar det roliga slut. Baksidan av myntet - slavkontrakt, blottad integritet - gör att priset blir för högt.

Jag vill inte sitta i knät på ett företag som säljer mina vänner och åsikter till företag i form av riktad reklam som jag inte vill ha.

Usch, jag hatar facebook.

Låt mig aldrig behöva prata om det igen.

Och säg inget till mina "vänner" på facebook.

De skulle ba´ dööö om de visste, asså!